1Tacka HERREN, för han är god, evig är hans nåd!
2Så ska HERRENS friköpta säga, de han har friköpt från fiendens hand
3och samlat från länderna, från öst och väst, nord och syd.
4De irrade i öknen på öde stigar, de fann ingen stad där de kunde bo.
5De var hungriga och törstiga, deras själ mattades.
6Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras svårigheter.
7Han ledde dem på den rätta vägen till en stad där de kunde bo.
8De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn,
9för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda.
10De satt i mörker och dödsskugga, fångna i nöd och i bojor av järn,
11för de hade trotsat Guds ord och föraktat den Högstes råd.
12Han ödmjukade deras hjärtan med lidande, de föll och ingen hjälpare fanns.
13Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter.
14Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga och slet sönder deras bojor.
15De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn,
16för han krossade portar av koppar och knäckte bommar av järn.
17De blev dårar genom sitt uppror och fick lida för sina synder,
18de kände avsky för all mat och närmade sig dödens portar.
19Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter.
20Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång.
21De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn,
22de ska offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel.
23De for ut på havet med skepp och drev handel på väldiga vatten,
24de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup.
25Han talade och framkallade en stormvind så att havets vågor gick höga.
26De for upp mot himlen och ner i djupen, deras själ var förtvivlad i faran.
27De vinglade och raglade som druckna, all deras vishet var borta.
28Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras svårigheter.
29Han stillade stormen och vågorna tystnade.
30De gladdes över att det blev lugnt, och han förde dem till hamnen dit de ville.
31De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn,
32de ska upphöja honom i folkets församling och prisa honom i de äldstes råd.
33Han gjorde floder till öken, källor till törstig mark
34och bördigt land till saltjord på grund av invånarnas ondska.
35Han gjorde öknen till vattenrik sjö och torrt land till källor,
36han lät de hungriga leva där och bygga en stad där de kunde bo.
37De sådde åkrar och planterade vingårdar som gav rik skörd.
38Han välsignade dem och de blev många, han lät inte deras boskap bli färre.
39Sedan blev de färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer.
40Han öste förakt över furstarna och lät dem irra i väglös ödemark,
41han upphöjde den fattige ur eländet och förökade familjerna som hjordar.
42De ärliga ser det och gläds, all ondska måste tiga.
43Den som är vis bör ta till sig detta och tänka på HERRENS nådegärningar.