1Halleluja! Tacka HERREN, för han är god, evig är hans nåd.
2Vem kan beskriva HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3Saliga är de som följer det rätta, som alltid handlar rättfärdigt.
4Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, kom till mig med din frälsning,
5så att jag får se dina utvaldas lycka, dela ditt folks glädje och berömma mig med din arvedel.
6Vi har syndat som våra fäder, vi har gjort fel, vi har varit ogudaktiga.
7Våra fäder i Egypten tog inte lärdom av dina under, de tänkte inte på dina många nådegärningar utan gjorde uppror vid havet, vid Röda havet.
8Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt känd.
9Han talade strängt till Röda havet och det blev torrt, han förde dem genom djupen som i en öken.
10Han frälste dem från motståndarens hand och befriade dem från fiendens grepp.
11Vattnet täckte deras fiender, inte en enda av dem blev kvar.
12Då trodde de hans ord och sjöng hans lov.
13Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd.
14De greps av begär i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15Han gav dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom i deras själ.
16De fylldes av avund mot Mose i lägret och mot Aron, HERRENS helige.
17Men jorden öppnade sig och slukade Datan, den begravde Abirams grupp.
18Eld slog upp i deras grupp, lågorna brände de gudlösa.
19De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild,
20de bytte bort sin härlighet mot bilden av en tjur som äter gräs.
21De glömde Gud, sin Frälsare, som gjort väldiga ting i Egypten,
22underbara verk i Hams land, förunderliga gärningar vid Röda havet.
23Han hotade att förgöra dem, men Mose, hans utvalde, ställde sig i vägen för att vända bort hans vrede från att fördärva dem.
24De föraktade det ljuvliga landet, de trodde inte hans ord.
25De klagade i sina tält och lyssnade inte till HERRENS röst.
26Då lyfte han sin hand mot dem och svor att låta dem falla i öknen,
27att låta deras barn falla bland hednafolken och spridas ut i länderna.
28De band sig till Baal-Peor och åt av offren till de döda,
29de väckte Guds vrede med sina gärningar och en hemsökelse bröt ut bland dem.
30Men Pinechas steg fram och skipade rätt, och hemsökelsen hejdades.
31Det räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32De väckte hans vrede vid Meribas vatten och Mose fick lida för deras skull,
33för de trotsade hans ande så att tanklösa ord kom över hans läppar.
34De förgjorde inte folken som HERREN befallt dem,
35de beblandade sig med hednafolken och lärde sig deras gärningar.
36De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.
37De offrade sina söner och döttrar åt onda andar,
38de spillde oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod som de offrade åt Kanaans avgudar så att landet vanhelgades av blodet.
39De blev orena genom sina gärningar och var trolösa i allt de gjorde.
40Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och han avskydde sin arvedel.
41Han gav dem i hednafolkens hand, och de som hatade dem fick härska över dem.
42Deras fiender förtryckte dem, de kuvades under deras hand.
43Han räddade dem gång på gång, men de var upproriska i sina planer och sjönk allt djupare genom sin synd.
44Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop,
45han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull.
46Han lät dem finna barmhärtighet hos alla som fört dem bort i fångenskap.
47Fräls oss, HERRE vår Gud, och samla oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att lova dig.
48Välsignad är HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket ska säga: "Amen!" Halleluja!