1En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar."
2Då sade han till dem: "När ni ber, ska ni säga: Far, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma.
3Ge oss var dag vårt dagliga bröd.
4Och förlåt oss våra synder, för också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse."
5Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd,
6för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom —
7vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något.
8Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv.
9Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.
10För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
11Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk?
12Eller en skorpion när han ber om ett ägg?
13Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"
14En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade.
15Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut andarna."
16Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom.
17Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus.
18Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna.
19Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare.
20Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.
21När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred.
22Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet.
23Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
24När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade.
25När den kommer och finner det städat och snyggt,
26går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början."
27När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!"
28Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."
29När folk strömmade till, började Jesus tala: "Det här släktet är ett ont släkte. Det söker ett tecken, men det ska inte få något annat än Jonas tecken.
30Så som Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för det här släktet.
31Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo.
32Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona.
33Ingen tänder ett ljus och sätter det i skymundan eller under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att de som kommer in får se ljuset.
34Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt är din kropp i mörker.
35Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker.
36Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken."
37När Jesus hade talat bjöd en farisé hem honom till måltid, och han gick in och lade sig till bords.
38Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden.
39Men Herren sade till honom: "Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska.
40Dårar, har inte han som gjort utsidan också gjort insidan?
41Men ge det som finns där inne till de fattiga, så blir allt rent för er.
42Ve er, fariseer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker men missar rättvisan och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
43Ve er, fariseer! Ni älskar de främsta platserna i synagogorna och att bli hälsade på torgen.
44Ve er! Ni liknar omärkta gravar som folk trampar på utan att veta om det."
45En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så förolämpar du oss också."
46Han svarade: "Ja, ve även över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.
47Ve er! Ni bygger gravmonument över profeterna som era fäder mördade.
48Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det: de mördade dem och ni bygger monument.
49Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja.
50Så ska av det här släktet utkrävas alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse,
51från Abels blod ända till Sakarjas blod, han som blev dödad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av det här släktet.
52Ve er, laglärda! Ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville komma in har ni hindrat."
53När han gick därifrån började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom,
54och de vaktade på honom för att få fast honom för något av det han sade.