Luke 10— SFB

¹Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma.

²Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd.

³Gå! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar.

⁴Ta inte med er någon börs eller väska eller några sandaler, och hälsa inte på någon längs vägen.

⁵När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus.

⁶Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom. Annars ska den återvända till er.

⁷Stanna i det huset och ät och drick vad ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.

⁸Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er.

⁹Bota de sjuka i staden och säg till folket: Guds rike är nära er.

¹⁰Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg:

¹¹Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad torkar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta att Guds rike är nära.

¹²Jag säger er: Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden.

¹³Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska.

¹⁴Men Tyrus och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni.

¹⁵Och du, Kapernaum, ska du bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet.

¹⁶Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."

¹⁷De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn."

¹⁸Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt.

¹⁹Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er.

²⁰Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen."

²¹I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja.

²²Allt har min Far överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, eller vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."

²³När de var ensamma vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser vad ni ser.

²⁴Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det."

²⁵Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?"

²⁶Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?"

²⁷Han svarade: " Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."

²⁸Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."

²⁹Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?"

³⁰Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.

³¹En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi.

³²På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.

³³Men en samarier som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom.

³⁴Han gick fram och hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom.

³⁵Nästa dag tog han fram två denarer och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka.

³⁶Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?"

³⁷Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."

³⁸Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem.

³⁹Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.

⁴⁰Marta däremot var upptagen med alla förberedelser, och hon kom fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig."

⁴¹Herren svarade henne: "Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket.

⁴²Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne."