Ezekiel 21— SFB

¹  HERRENS ord kom till mig:

²”Människobarn, vänd ditt an­sikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land.

³Säg till Israels land: Så säger HERREN: Se, jag är emot dig och ska dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig.

⁴Eftersom jag ska utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig, ska mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt levande från söder till norr.

⁵Alla ska veta att jag, HERREN, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det ska inte sättas tillbaka igen.

⁶Men du, män­niskobarn, ska sucka så att dina höfter brister. Under bitter smärta ska du sucka inför deras ögon.

⁷När de frågar dig: Varför suckar du?, ska du svara: På grund av ett budskap som har kommit. Alla hjärtan ska förfäras och alla händer sjunka ner. Alla ska tappa modet och alla knän bli som vatten. Se, det kommer, ja, det ska ske! säger Herren GUD.”

⁸HERRENS ord kom till mig:

⁹”Män­niskobarn, profetera och säg: Så säger HERREN. Säg: Ett svärd, ett svärd har slipats och rengjorts.

¹⁰Det har slipats för att slakta. Det har rengjorts för att blixtra. Eller ska vi glädja oss? Min sons spira föraktar allt som är av trä.

¹¹Han har lämnat det till polering, till att gripas med handen. Svärdet har slipats, det har rengjorts för att sättas i en dråpares hand.

¹²Ropa och jämra dig, du människobarn, för det drabbar mitt folk, det drabbar alla Israels furstar. Tillsammans med mitt folk offras de åt svärdet, slå dig därför för ditt bröst.

¹³Se, prövning kommer, och vem drabbas om inte den föraktande spiran? Den ska inte bestå, säger Herren GUD.

¹⁴Men du människobarn, profetera och slå ihop dina händer. Låt svärdet slå två gånger, ja, tre, ett svärd som dödar. Det är ett svärd som fäller den störste, som angriper dem från alla håll.

¹⁵För att deras hjärtan ska smälta av ångest och många falla, sätter jag i deras portar svärdet som hugger ner. O, det är gjort för att flamma som en blixt, det är draget för att slakta!

¹⁶Hugg med all kraft åt höger, måtta åt vänster, vart än din egg är bestämd.

¹⁷Också jag ska slå ihop mina händer och släcka min vrede. Jag, HERREN, har talat.”

¹⁸HERRENS ord kom till mig:

¹⁹”Männi­skobarn, märk ut åt dig två vägar där den babyloniske kungens svärd kan gå fram. Låt båda gå ut från ett och samma land. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar.

²⁰Märk ut den väg där svärdet ska gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem.

²¹För Babels kung står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.

²²I sin högra hand får han då lotten ’Jerusalem’. Där ska han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till stridsrop, höja sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur.

²³Men detta tycks dem vara en falsk spådom. De har ju svurit eder. Men han ska påminna dem om deras missgärning och ta dem till fånga.

²⁴Därför säger Herren GUD så: Efter­som ni väcker upp minnet av er missgärning, så att era överträdelser har blivit uppenbara och er synd visar sig i allt ni gör, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, därför ska ni komma att gripas med våld.

²⁵Och du dödligt sårade, ogudaktige furste över Israel, din dag kommer då din missgärning har nått sin gräns.

²⁶Så säger Herren GUD: Ta av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Inget ska förbli som det är. Det som är lågt ska upphöjas, och det som är högt ska förödmjukas.

²⁷Ruin, ruin, jag ska göra det till en ruin. Det ska inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör kommer. Honom ska jag ge det.

²⁸Människobarn, profetera och säg: Så säger Herren GUD om ammoniterna och om deras hånfulla ord: Ett svärd, ett svärd är draget, slipat för att slakta, för att förgöra, för att blixtra.

²⁹De har sett falska profetsyner om dig, de har spått lögner om dig, men du ska sättas på de slagnas halsar, på ogudaktiga vilkas dag har kommit, tiden då missgärningen har nått sin gräns.

³⁰Stick svärdet i skidan igen. På den plats där du skapats, i det land du härstammar från ska jag döma dig.

³¹Jag ska ösa min vrede över dig och blåsa min harms eld mot dig. Jag ska överlämna dig åt vilda människor som är mästare på att fördärva.

³²Du ska bli till mat åt elden, ditt blod ska flyta i landet. Ingen ska mer tänka på dig, för jag, HERREN, har talat.”