Ezekiel 20— SFB

¹  I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden kom några av de äldste i Israel för att fråga HERREN, och de satte sig ner framför mig.

²Då kom HERRENS ord till mig:

³”Människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren GUD: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren GUD.

⁴Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar

⁵och säg till dem: Så säger Herren GUD: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är HERREN er Gud.

⁶På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder.

⁷Jag sade till dem: Var och en av er ska kasta bort de vidriga ting som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag är HERREN er Gud.

⁸Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga ting som deras ögon fäst sig vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem, mitt i Egypten.

⁹Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.

¹⁰Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen.

¹¹Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den män­niska som följer dem ska också leva genom dem.

¹²Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är HERREN som helgar dem.

¹³Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem i öknen för att förgöra dem.

¹⁴Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli van­ärat inför de folk som sett mig föra ut dem.

¹⁵Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder.

¹⁶Jag gjorde det därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar.

¹⁷Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

¹⁸Jag sade till deras barn i öknen: Ni ska inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar.

¹⁹Jag är HERREN er Gud. Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem.

²⁰Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är HERREN er Gud.

²¹Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem i öknen.

²²Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut.

²³Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna,

²⁴eftersom de inte följde mina föreskrifter utan förakt­ade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar.

²⁵Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.

²⁶Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, för jag ville slå dem med förfäran så att de skulle inse att jag är HERREN.

²⁷Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren GUD: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig.

²⁸När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min vrede lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina dryckesoffer.

²⁹Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd som ni går till? Än i dag kallar man det ’offerhöjd’.

³⁰Säg därför till Israels hus: Så säger Herren GUD: Ska ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar?

³¹Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren GUD, jag låter mig inte rådfrågas av er.

³²Förvisso ska inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten.

³³Så sant jag lever, säger Herren GUD, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag sannerligen regera över er.

³⁴Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag föra er ut från folken och samla er från de ­länder dit ni skingrats.

³⁵Jag ska föra er in i folkens öken, och där ska jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte.

³⁶Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, ska jag också döma er, säger Herren GUD.

³⁷Jag ska låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band.

³⁸Jag ska rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag ska föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land ska de inte få komma. Ni ska då inse att jag är HERREN.

³⁹Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren GUD: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar.

⁴⁰För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren GUD, där ska hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där ska jag ta emot dem, där ska jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga.

⁴¹Som en ljuvlig doft ska jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit skingrade. Jag ska visa mig helig bland er inför hednafolkens ögon.

⁴²Ni ska inse att jag är HERREN, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder.

⁴³Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort.

⁴⁴Ni ska inse att jag är HERREN, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren GUD.”

⁴⁵HERRENS ord kom till mig:

⁴⁶”Män­niskobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut.

⁴⁷Säg till sydlandets skog: Hör HERRENS ord: Så säger Herren GUD: Jag ska tända en eld i dig, och den ska förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan ska inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr ska bli brända av den.

⁴⁸Alla människor ska se att jag, HERREN, har tänt den. Den ska inte kunna släckas.”

⁴⁹Jag sade då: ”O, Herre Gud! De säger om mig: Han talar ju i gåtor.”