1Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.
2Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.
3Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse.
4De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet.
5Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där.
6De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde:
7från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade.
8Och det blev stor glädje i den staden.
9Men i staden fanns sedan tidigare en man vid namn Simon, som utövade magi och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort,
10och alla, både små och stora, lyssnade till honom och sade: "Det är han som kallas Guds stora kraft!"
11De hade lyssnat till honom därför att han länge fascinerat dem med sin magi.
12Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor.
13Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde.
14När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
15Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande,
16eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn.
17Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.
18Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar
19och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande."
20Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar!
21Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud.
22Omvänd dig därför från din ondska och be till Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta.
23Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band."
24Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig."
25Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de tillbaka till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien.
26En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde."
27Filippus reste sig och gick. Då kom en etiopisk hovman som var eunuck och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe
28och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.
29Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."
30Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?"
31Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom.
32Stället i Skriften som han läste var detta: Som ett får som förs bort till slakt, som ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
33Genom hans förnedring blev hans dom upphävd. Vem kan räkna hans släkte, eftersom hans liv rycks bort från jorden?
34Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?"
35Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.
36När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"
37***
38Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom.
39När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.
40Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.