Bible

1 Sedan kallade Jesus samman sina tolv lärjungar och gav dem makt och auktoritet över alla onda andar och till att bota sjukdomar. 2 Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka. 3 Och han sa till dem: Ta inget med er på vägen, varken stavar eller väska eller bröd eller pengar, och ha inte heller två livklädnader. 4 Och vilket hus ni än besöker, så stanna där tills ni går vidare därifrån. 5 Och där de inte tar emot er, så gå bort från den staden, skaka även dammet av era fötter, till ett vittne mot dem. 6 Och de gick ut och vandrade genom byarna, predikade evangeliet och botade sjuka överallt. 7 När Herodes, tetrarken, fick höra om allt det som gjordes av honom, så visste han inte vad han skulle tro, för några sa att Johannes hade uppstått från de döda, 8 och andra att Elia har visat sig, och andra att det är någon av de gamla profeterna som har uppstått. 9 Men Herodes sa: Johannes har jag halshuggit. Vem är då denne, som jag hör sådant om? Och han önskade att få se honom. 10 Och apostlarna kom tillbaka och berättade för honom allt det de hade gjort. Då tog han dem med sig och gick avsides till en enslig plats, som ligger vid en stad som heter Betsaida. 11 Då folket fick veta detta följde de efter honom. Och han tog emot dem och talade till dem om Guds rike och botade dem som hade behov av helande. 12 Men när dagen började lida mot sitt slut, då kom de tolv fram till honom och sa: Skicka iväg folket så att de kan gå bort till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig husrum och få något att äta, eftersom vi är här på en enslig plats. 13 Men han sa till dem: Ge ni dem att äta. Då sa de: Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar, om vi inte ska gå bort och köpa mat till alla dessa människor. 14 För de var omkring femtusen män. Då sa han till sina lärjungar: Låt dem slå sig ner i grupper, femtio i varje. 15 Och de gjorde så och lät alla slå sig ner. 16 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och lyfte blicken mot himlen, välsignade och bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle lägga fram för folket. 17 Och alla åt och blev mätta. Sedan tog man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar. 18 Och det hände, då han var ensam och bad, att hans lärjungar var hos honom. Och han frågade dem och sa: Vem säger folket att jag är? 19 Då svarade de och sa: Johannes Döparen, men några säger Elia, och andra att det är någon av de gamla profeterna som har uppstått. 20 Då sa han till dem: Men vem säger ni att jag är? Petrus svarade och sa: Guds Smorde. 21 Då talade han strängt till dem och befallde dem att inte säga detta till någon. 22 Och han sa: Människosonen måste lida mycket, och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad, men uppstå på tredje dagen. 23 Sedan sa han till alla: Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv och ta sitt kors på sig var dag och följa mig. 24 För den som vill rädda sitt liv, han ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25 För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller går förlorad? 26 För den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. 27 Men sannerligen säger jag er: Det är några av dem som står här som inte ska smaka döden, förrän de får se Guds rike. 28 Och det hände ungefär åtta dagar efter det att han hade sagt dessa ord, att han tog Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att be. 29 Och medan han bad, blev hans ansikte förvandlat och hans kläder blev skinande vita. 30 Och se, två män talade med honom. Det var Mose och Elia. 31 De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. 32 Men Petrus och de som var med honom sov djupt, och när de vaknade upp, såg de hans härlighet och de två männen som stod tillsammans med honom. 33 Och det hände när dessa skulle skiljas från honom, att Petrus sa till Jesus: Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia. Han visste inte vad han sa. 34 Medan han sa detta, kom en molnsky och överskuggade dem, och de blev förskräckta när de kom in i molnskyn. 35 Och ur molnskyn kom en röst, som sa: Denne är min älskade Son, hör honom! 36 Och i detsamma som rösten hördes, fann de Jesus vara ensam. Och de teg och berättade inget för någon vid den tiden av vad de hade sett. 37 Och det hände dagen därefter, när de kom ner från berget, att mycket folk mötte honom. 38 Se, en man ur folkhopen ropade då och sa: Mästare, jag ber dig, se till min son, för han är mitt enda barn. 39 Och se, en ande griper honom, och så skriker han plötsligt till, och den sliter i honom så att han tuggar fradga. Och det är knappt att den lämnar honom, sedan den misshandlat honom. 40 Jag bad då dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte. 41 Då svarade Jesus och sa: O du fördärvade släkte utan tro. Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? Hämta hit din son. 42 Och medan han ännu var på väg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte i honom. Men Jesus befallde strängt den orene anden och helade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla blev överväldigade av Guds stora makt. Medan alla förundrade sig över allt det Jesus gjorde, sa han till sina lärjungar: 44 Öppna era öron för det jag nu säger er: För Människosonen ska bli överlämnad i människors händer. 45 Men de förstod inte det han sa, för det var fördolt för dem så att de inte kunde förstå det. Och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt. 46 Och bland dem kom frågan upp om vem som var störst bland dem. 47 Då Jesus såg deras hjärtans tankar, tog han ett barn och ställde det bredvid sig 48 och sa till dem: Den som tar emot detta barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han ska bli stor. 49 Då svarade Johannes och sa: Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, och vi förbjöd honom det, eftersom han inte följer med oss. 50 Men Jesus sa till honom: Förbjud honom inte, för den som inte är emot oss, han är för oss. 51 Och det hände när tiden var inne att han skulle bli upptagen, att han vände sitt ansikte mot Jerusalem för att gå dit. 52 Och han sände budbärare framför sig, och de gick iväg och kom in i en samaritisk by för att förbereda åt honom. 53 Men de tog inte emot honom, eftersom han hade vänt sitt ansikte för att gå mot Jerusalem. 54 Då hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sa de: Herre, vill du att vi ska befalla eld att komma ner från himlen och förtära dem, som också Elia gjorde? 55 Men han vände sig om och tillrättavisade dem och sa: Ni vet inte av vilken ande ni är. 56 För Människosonen har inte kommit för att förgöra människoliv, utan för att frälsa dem. Och de gick till en annan by. 57 Och det hände medan de vandrade vägen fram, att någon sa till honom: Herre, jag vill följa dig vart du än går. 58 Då sa Jesus till honom: Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inte någon plats där han kan vila sitt huvud. 59 Och han sa till en annan: Följ mig. Men han sa: Herre, låt mig först gå och begrava min far. 60 Då sa Jesus till honom: Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike. 61 Och ytterligare en annan sa: Herre, jag vill följa dig, men låt mig först gå och ta farväl av dem som är hemma i mitt hus. 62 Men Jesus sa till honom: Ingen som sätter sin hand till plogen och ser sig tillbaka är lämplig för Guds rike.