Luke 8— RFBNT

¹Och det hände därefter, att han vandrade omkring i städer och byar och predikade och förkunnade evangeliet om Guds rike. Och de tolv var med honom,

²samt några kvinnor som han hade botat från onda andar och sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, från vilken sju onda andar hade farit ut,

³vidare Johanna, hustru till Kusas, som var Herodes förvaltare, och Susanna och många andra som tjänade honom med sina ägodelar.

⁴Då nu mycket folk hade samlat sig och de hade gått ut till honom från varje stad, talade han i en liknelse:

⁵En såningsman gick ut för att så sin säd. Och då han sådde föll en del vid vägen och blev nertrampat, och himlens fåglar åt upp det.

⁶Och en del föll på stengrunden och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet.

⁷Och en del föll bland törnen och törnena växte upp samtidigt med det och kvävde det.

⁸Och en del föll i den goda jorden, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd. Då han sa detta, ropade han: Den som har öron till att höra, han må höra.

⁹Då frågade hans lärjungar honom och sa: Vad betyder denna liknelse?

¹⁰Och han sa: Åt er är det givet att få veta Guds rikes hemligheter, men åt de andra ges det genom liknelser, för att de med seende ögon inget ska se och med hörande öron inget ska förstå.

¹¹Och detta är vad liknelsen betyder: Säden är Guds ord.

¹²Och de vid vägkanten är de som hör, men sedan kommer djävulen och tar bort ordet från deras hjärtan, för att de inte ska tro och bli frälsta.

¹³Och de på stengrunden är de som när de hör tar emot ordet med glädje. Men de har ingen rot. De tror till en tid men i prövningens stund avfaller de.

¹⁴Och det som föll bland törnena, det är de som hör men under vandringen kvävs av omsorger och rikedom och livets njutningar och bär inte mogen frukt.

¹⁵Men det som föll i den goda jorden är de som hör ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt med uthållighet.

¹⁶Och ingen tänder ett ljus och gömmer det under ett kärl eller sätter det under en bänk, utan man sätter det på en ljusstake, för att de som kommer in ska se ljuset.

¹⁷För inget är dolt som inte ska bli uppenbarat. Och inget är gömt som inte ska bli känt och komma i dagen.

¹⁸Var därför noga med hur ni lyssnar. För den som har, åt honom ska bli givet, och den som inte har, från honom ska tas också det han tror sig ha.

¹⁹Så kom hans mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull.

²⁰Då blev det berättat för honom av några som sa: Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.

²¹Men han svarade och sa till dem: Min mor och mina bröder är dessa som hör Guds ord och gör det.

²²Så hände det en dag, att han steg i en båt tillsammans med sina lärjungar och sa till dem: Låt oss fara över till andra sidan sjön. Och de lade ut.

²³Men medan de seglade, somnade han. Då kom en stormvind ner över sjön och båten fylldes med vatten, och de var i fara.

²⁴Då gick de fram och väckte honom och sa: Mästare, Mästare, vi går under! Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och vattnets vågor och de lade sig och det blev lugnt.

²⁵Och han sa till dem: Var är er tro? Men de hade blivit förskräckta och förundrade och sa till varandra: Vem är då denne? För han befaller till och med vindarna och vattnet och de lyder honom.

²⁶Så seglade de ner till gadarenernas land, som ligger mitt emot Galileen.

²⁷När han hade stigit i land, mötte honom en man från staden, vilken sedan en ganska lång tid var besatt av onda andar och som inte hade några kläder på sig och inte heller bodde i något hus, utan bland gravarna.

²⁸Då han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och sa med hög röst: Vad har du med mig att göra, Jesus, du den Högste Gudens Son? Jag ber dig, plåga mig inte,

²⁹för han hade befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Han hade länge plågat honom, och mannen hade varit bunden med kedjor och fotbojor och hållits i förvar, men han hade slitit sönder bojorna och hade av den onde anden drivits ut i öknen.

³⁰Då frågade Jesus honom och sa: Vad är ditt namn? Då sa han: Legion. För många onda andar hade kommit in i honom.

³¹Och dessa bad honom, att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.

³²Men där gick en stor svinhjord i bet på berget. Då bad de honom, att han skulle tillåta dem att fara in i dem. Och han tillät dem det.

³³Då for de onda andarna ut ur mannen och for in i svinen. Och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.

³⁴Men när herdarna såg vad som hade skett, flydde de och gav sig iväg och berättade det i staden och ute på landet.

³⁵Då gick de ut för att se vad som hade hänt och kom till Jesus och fann mannen, ur vilken de onda andarna hade farit ut, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta.

³⁶Också de som hade sett det talade om för dem, hur han som hade varit besatt av onda andar hade blivit helad.

³⁷Och allt folket från trakten däromkring i gadarenernas land bad honom att han skulle gå bort från dem, för stor fruktan hade kommit över dem. Då steg han i båten och vände tillbaka.

³⁸Men mannen, ur vilken de onda andarna hade farit ut, bad honom att han skulle få följa honom. Men Jesus skickade iväg honom och sa:

³⁹Vänd tillbaka hem och berätta vilka stora ting Gud har gjort med dig. Och han gick iväg och förkunnade i hela staden vilka stora ting Jesus hade gjort med honom.

⁴⁰Och det hände då Jesus hade återvänt, att folket välkomnade honom, eftersom alla väntade på honom.

⁴¹Och se, där kom en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Och han föll ner för Jesu fötter och bad honom att han skulle komma till hans hus.

⁴²För han hade endast en dotter, omkring tolv år gammal, och hon låg för döden. Men medan han var på väg dit, trängde sig folket inpå honom.

⁴³Och där fanns en kvinna som hade haft svåra blödningar i tolv år och som hade gjort av med allt hon ägde på läkare, men inte kunnat bli botad av någon.

⁴⁴Hon närmade sig bakifrån och rörde vid hörntofsen av hans mantel, och genast stannade hennes blödning.

⁴⁵Då sa Jesus: Vem var det som rörde vid mig? Då alla nekade, sa Petrus och de som var med honom: Mästare, folket trycker och tränger sig inpå dig, och du säger: Vem rörde vid mig?

⁴⁶Men Jesus sa: Någon har rört vid mig, för jag kände att kraft gick ut från mig.

⁴⁷När kvinnan insåg att det inte gick att dölja, kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade för honom inför allt folket, varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad.

⁴⁸Då sa han till henne: Dotter, var vid gott mod, din tro har helat dig. Gå i frid.

⁴⁹Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sa till honom: Din dotter är död. Besvära inte Mästaren.

⁵⁰Då Jesus hörde detta svarade han och sa till honom: Frukta inte, bara tro, så ska hon bli helad.

⁵¹Då han kom fram till huset tillät han ingen att gå in, utom Petrus och Jakob och Johannes samt flickans far och mor.

⁵²Och alla grät och jämrade sig över henne. Men han sa: Gråt inte, hon är inte död, utan sover.

⁵³Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

⁵⁴Men han drev ut alla och tog henne vid handen och ropade och sa: Flicka, stå upp!

⁵⁵Och hennes ande återvände och hon reste sig genast upp, och han sa till dem att ge henne något att äta.

⁵⁶Och hennes föräldrar förundrade sig mycket. Men han förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt.