Luke 20
1 Under en av dessa dagar, när han undervisade folket i templet och predikade evangeliet, hände det att översteprästerna och de skriftlärda, tillsammans med de äldste, kom fram
2 och talade till honom och sa: Säg oss, med vilken makt gör du detta? Eller vem är det som har gett dig denna makt?
3 Då svarade han och sa till dem: Jag vill också fråga er en sak. Svara även ni mig:
4 Johannes dop, var det från himlen eller från människor?
5 De samrådde då med varandra och sa: Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni honom då inte?
6 Men om vi säger: Från människor, då stenar allt folket oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet.
7 Därför svarade de, att de inte visste varifrån det var.
8 Då sa Jesus till dem: Då säger inte heller jag er, med vilken makt jag gör detta.
9 Sedan började han berätta denna liknelse för folket: En man planterade en vingård och hyrde ut den åt vinodlare och reste utomlands för en längre tid.
10 När tiden var inne, skickade han en tjänare till vinodlarna, för att de skulle ge honom av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade iväg honom tomhänt.
11 Sedan skickade han en annan tjänare. Också honom slog de och skymfade och skickade iväg honom tomhänt.
12 Och ännu en gång skickade han en tredje. Men också denne slog de blodig och kastade ut.
13 Då sa vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för, när de får se honom.
14 Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sa: Denne är arvingen. Kom, låt oss döda honom, så att arvet blir vårt.
15 Och de drev ut honom ur vingården och dödade honom. Vad ska nu vingårdens herre göra med dem?
16 Han ska komma och döda dessa vinodlare och lämna vingården åt andra. När de hörde detta, sa de: Det får inte hända!
17 Då såg han på dem och sa: Vad är då detta som står skrivet: Den sten som byggnadsarbetarna förkastade, den har blivit en hörnsten?
18 Var och en som faller på den stenen, han ska bli krossad, men den som stenen faller på, han ska smulas sönder.
19 Och översteprästerna och de skriftlärda sökte gripa honom i samma stund, men de var rädda för folket. För de förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.
20 Och de höll honom under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara rättfärdiga män, för att få fast honom för något som han sa, så att de skulle kunna utlämna honom åt överheten och i landshövdingens våld.
21 Och de frågade honom och sa: Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte gör skillnad på människor utan lär ut sanningen om Guds väg.
22 Är det rätt att vi betalar skatt till kejsaren eller inte?
23 Men han genomskådade deras list och sa till dem: Varför vill ni sätta mig på prov?
24 Visa mig en denar. Vems bild och överskrift har den? De svarade och sa: Kejsarens.
25 Då sa han till dem: Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.
26 Och de kunde inte få fast honom inför folket för något som han sa utan de teg, förundrade över hans svar.
27 Några av sadduceerna, som förnekar att det finns någon uppståndelse, kom då fram till honom och frågade
28 och sa: Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, då ska han gifta sig med änkan och så ge barn åt sin bror.
29 Så fanns nu sju bröder. Och den förste gifte sig men dog barnlös.
30 Och den andre gifte sig med henne och dog också barnlös.
31 Därefter gifte sig den tredje med henne och på samma sätt också alla sju. Och de dog och lämnade inga barn efter sig.
32 Sist av alla dog också kvinnan.
33 Så, vem av dem ska hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla sju har ju varit gifta med henne.
34 Då svarade Jesus och sa till dem: Barnen av denna världen gifter sig och blir bortgifta.
35 Men de som anses värdiga att få del i den världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta.
36 För de kan inte heller dö längre, för som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.
37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.
38 För han är inte de dödas Gud utan de levandes, för alla lever för honom.
39 Då svarade några av de skriftlärda och sa: Mästare, du har talat rätt.
40 Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.
41 Men han sa till dem: Hur kan man säga att Kristus är Davids son?
42 David säger ju själv i Psaltaren: Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida
43 tills jag har lagt dina fiender till en fotpall för dina fötter.
44 David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?
45 Sedan sa han till sina lärjungar medan allt folket hörde på:
46 Akta er för de skriftlärda, som gärna går omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och gärna sitter främst i synagogorna och på de främsta platserna vid festmåltiderna.
47 De utsuger änkornas hus och ber långa böner för syns skull. Dessa ska få en desto strängare dom.