Luke 19
1 Därefter kom han in i Jeriko och gick genom den.
2 Och se, där var en man vid namn Sackeus som var en förman för tullindrivarna och han var rik.
3 Och han önskade att få se vem Jesus var. Men han kunde det inte för folkets skull, för han var liten till växten.
4 Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att han skulle få se honom, för där skulle han passera.
5 Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp och såg honom och sa till honom: Sackeus, skynda dig och kom ner, för i dag måste jag gästa i ditt hus.
6 Och han skyndade sig och kom ner och tog emot honom med glädje.
7 Men alla som såg det mumlade förargat och sa, att han har gått in för att gästa hos en syndare.
8 Men Sackeus trädde fram och sa till Herren: Se, Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, så ger jag fyrdubbelt igen.
9 Då sa Jesus till honom: I dag har frälsning kommit till detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.
10 För Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat.
11 När de hörde detta, berättade han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem, och de trodde att Guds rike genast skulle bli uppenbarat.
12 Så sa han: En man av ädel börd skulle resa bort till ett avlägset land för att överta ett rike och sedan komma tillbaka.
13 Då kallade han till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sa till dem: Gör affärer med det här, tills jag kommer tillbaka.
14 Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom och sa: Vi vill inte att denne ska regera över oss.
15 Och det hände, när han kom tillbaka och hade fått riket, att han befallde de tjänare som han hade gett pengarna åt, att komma till sig för att han skulle få veta vad var och en hade tjänat genom sin handel.
16 Så kom den förste och sa: Herre, ditt pund har gett tio pund till.
17 Och han sa till honom: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det lilla, ska du få regera över tio städer.
18 Och den andre kom och sa: Herre, ditt pund har gett fem pund.
19 Och han sa också till honom: Och du ska få fem städer under dig.
20 Så kom en annan och sa: Herre, se här är ditt pund, som jag har förvarat i en duk.
21 För jag var rädd för dig, eftersom du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.
22 Och han sa till honom: Efter dina egna ord dömer jag dig, du onde tjänare. Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått.
23 Varför satte du då inte in mina pengar i en bank så att jag hade kunnat få ut dem med ränta när jag kom tillbaka?
24 Och han sa till dem som stod där bredvid: Ta pundet ifrån honom och ge det åt honom som har tio pund.
25 Då sa de till honom: Herre, han har tio pund.
26 Ja, men jag säger er, att var och en som har ska få, men från den som inte har, från honom ska tas också det han har.
27 Men dessa mina fiender som inte ville att jag skulle regera över dem, för hit dem och döda dem här inför mig.
28 Då Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp till Jerusalem.
29 Och det hände, att när han kom nära Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, skickade han iväg två av sina lärjungar
30 och sa: Gå in i byn som ligger rakt framför er. Och när ni kommer in där ska ni finna ett åsneföl bundet, som ingen människa ännu har suttit på. Lös det och led hit det.
31 Och om någon frågar er varför ni löser det, så ska ni säga till honom: För att Herren behöver det.
32 Så gick de som hade blivit sända iväg, och de fann att det var så som han hade sagt dem.
33 Och när de löste fölet, sa dess ägare till dem: Varför löser ni fölet?
34 Då sa de: Herren behöver det.
35 Och de ledde det till Jesus och lade sina kläder på fölet och satte Jesus på det.
36 Och där han red fram bredde de ut sina kläder på vägen.
37 Och då han var nära sluttningen av Oljeberget, började hela lärjungaskaran i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de underverk som de hade sett,
38 och sa: Välsignad är Konungen som kommer i Herrens namn. Frid i himlen och ära i höjden!
39 Och några fariseer i folkmassan sa till honom: Mästare, tillrättavisa dina lärjungar.
40 Men han svarade och sa till dem: Jag säger er, att om de tiger, ska stenarna ropa.
41 Och när han kom närmare såg han staden och grät över den
42 och sa: Om åtminstone på denna din dag, också du hade förstått vad som tillhör din frid! Men nu är det dolt för dina ögon.
43 För den tid ska komma över dig, när dina fiender ska kasta upp en belägringsvall runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla sidor.
44 Och de ska slå dig och dina barn i dig till marken, och de ska inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte kände den tid då du var besökt.
45 Så gick han in i templet och började driva ut dem som sålde och köpte där inne
46 och sa till dem: Det står skrivet: Mitt hus är ett bönehus, men ni har gjort det till ett rövarnäste.
47 Och han undervisade varje dag i templet. Men översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare försökte röja honom ur vägen.
48 Men de kunde inte komma på hur de skulle göra, för allt folket höll sig till honom och lyssnade på honom.