Luke 18— RFBNT

¹Sedan berättade han också en liknelse för dem om att man alltid ska be och inte ge upp.

²Han sa: I en stad fanns en domare som inte fruktade Gud och inte heller brydde sig om någon människa.

³Och i samma stad fanns en änka som kom till honom och sa: Hjälp mig att få ut min rätt av min motpart.

⁴Och till en tid ville han inte, men sedan sa han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller bryr mig om någon människa,

⁵så ska jag ändå ge denna änka rätt, därför att hon orsakar mig besvär, så att hon inte pinar livet ur mig genom sina ständiga besök.

⁶Och Herren sa: Hör vad den orättfärdige domaren säger.

⁷Skulle då inte Gud ge rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt, även om han har tålamod med dem?

⁸Jag säger er: Han ska snart ge dem rätt. Men ska Människosonen finna tro på jorden när han kommer?

⁹Han sa också denna liknelse till några som förtröstade på att de själva var rättfärdiga och föraktade andra:

¹⁰Två män gick upp i templet för att be, den ene en farisé och den andre en tullindrivare.

¹¹Farisén stod för sig själv och bad så: Jag tackar dig Gud, att jag inte är som andra människor, roffare, orättfärdiga, horkarlar och inte heller som denne tullindrivare.

¹²Jag fastar två gånger i veckan och ger tionde av allt det jag tjänar.

¹³Men tullindrivaren stod långt ifrån och ville inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig för bröstet och sa: Gud, var nådig mot mig, en syndare.

¹⁴Jag säger er: Denne gick hem mer rättfärdig än den andre. För var och en som upphöjer sig ska bli ödmjukad, och den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

¹⁵Så bar de också små barn till honom för att han skulle röra vid dem. Men när hans lärjungar såg det, tillrättavisade de dem.

¹⁶Men Jesus kallade dem till sig och sa: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för sådana hör Guds rike till.

¹⁷Sannerligen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike såsom ett barn, ska aldrig komma dit in.

¹⁸Och en man i hög ställning frågade honom och sa: Gode Mästare, vad ska jag göra för att ärva evigt liv?

¹⁹Och Jesus sa till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, det är Gud.

²⁰Budorden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, du skall inte dräpa, du skall inte stjäla, du skall inte vittna falskt, hedra din far och din mor.

²¹Då sa han: Allt detta har jag hållit från min ungdom.

²²När Jesus hörde detta, sa han till honom: Ett fattas fortfarande för dig: Sälj allt det du har och dela ut åt de fattiga, och du ska få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.

²³Men då han hörde detta, blev han djupt bedrövad, eftersom han var mycket rik.

²⁴När Jesus såg att han var djupt bedrövad, sa han: Hur svårt är det inte för dem som har rikedomar att komma in i Guds rike.

²⁵För det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga, än för en rik att komma in i Guds rike.

²⁶Då sa de som hörde detta: Vem kan då bli frälst?

²⁷Men han sa: Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.

²⁸Då sa Petrus: Se, vi har övergivit allt och följt dig.

²⁹Då sa han till dem: Sannerligen säger jag er: Det finns ingen som har lämnat hus eller föräldrar eller bröder eller hustru eller barn för Guds rikes skull,

³⁰som inte ska få mångdubbelt igen i denna tid och evigt liv i den kommande världen.

³¹Sedan tog Jesus till sig de tolv och sa till dem: Se, vi går upp till Jerusalem och allt som är skrivet genom profeterna om Människosonen ska gå i uppfyllelse.

³²För han ska utlämnas åt hedningarna och de ska håna och skymfa och spotta på honom.

³³Och sedan de har gisslat honom, ska de döda honom, men på tredje dagen ska han uppstå igen.

³⁴Men de förstod ingenting av detta, och detta tal var fördolt för dem och de förstod inte vad han sagt.

³⁵Så hände det, att när han kom nära Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde.

³⁶Och när han hörde en stor folkskara passera förbi, frågade han vad som stod på.

³⁷Då sa de till honom, att det var Jesus från Nasaret som gick förbi.

³⁸Då ropade han och sa: Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig.

³⁹Men de som gick före befallde honom strängt att han skulle vara tyst. Men han ropade ännu högre: Davids Son, förbarma dig över mig.

⁴⁰Då stannade Jesus och befallde att han skulle ledas fram till honom. När han kom fram frågade han honom,

⁴¹och sa: Vad vill du att jag ska göra för dig? Då sa han: Herre, låt mig få min syn.

⁴²Och Jesus sa till honom: Ha din syn, din tro har frälst dig.

⁴³Och genast kunde han se och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta prisade Gud.