Luke 18
1 Sedan berättade han också en liknelse för dem om att man alltid ska be och inte ge upp.
2 Han sa: I en stad fanns en domare som inte fruktade Gud och inte heller brydde sig om någon människa.
3 Och i samma stad fanns en änka som kom till honom och sa: Hjälp mig att få ut min rätt av min motpart.
4 Och till en tid ville han inte, men sedan sa han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller bryr mig om någon människa,
5 så ska jag ändå ge denna änka rätt, därför att hon orsakar mig besvär, så att hon inte pinar livet ur mig genom sina ständiga besök.
6 Och Herren sa: Hör vad den orättfärdige domaren säger.
7 Skulle då inte Gud ge rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt, även om han har tålamod med dem?
8 Jag säger er: Han ska snart ge dem rätt. Men ska Människosonen finna tro på jorden när han kommer?
9 Han sa också denna liknelse till några som förtröstade på att de själva var rättfärdiga och föraktade andra:
10 Två män gick upp i templet för att be, den ene en farisé och den andre en tullindrivare.
11 Farisén stod för sig själv och bad så: Jag tackar dig Gud, att jag inte är som andra människor, roffare, orättfärdiga, horkarlar och inte heller som denne tullindrivare.
12 Jag fastar två gånger i veckan och ger tionde av allt det jag tjänar.
13 Men tullindrivaren stod långt ifrån och ville inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig för bröstet och sa: Gud, var nådig mot mig, en syndare.
14 Jag säger er: Denne gick hem mer rättfärdig än den andre. För var och en som upphöjer sig ska bli ödmjukad, och den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.
15 Så bar de också små barn till honom för att han skulle röra vid dem. Men när hans lärjungar såg det, tillrättavisade de dem.
16 Men Jesus kallade dem till sig och sa: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för sådana hör Guds rike till.
17 Sannerligen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike såsom ett barn, ska aldrig komma dit in.
18 Och en man i hög ställning frågade honom och sa: Gode Mästare, vad ska jag göra för att ärva evigt liv?
19 Och Jesus sa till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, det är Gud.
20 Budorden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, du skall inte dräpa, du skall inte stjäla, du skall inte vittna falskt, hedra din far och din mor.
21 Då sa han: Allt detta har jag hållit från min ungdom.
22 När Jesus hörde detta, sa han till honom: Ett fattas fortfarande för dig: Sälj allt det du har och dela ut åt de fattiga, och du ska få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
23 Men då han hörde detta, blev han djupt bedrövad, eftersom han var mycket rik.
24 När Jesus såg att han var djupt bedrövad, sa han: Hur svårt är det inte för dem som har rikedomar att komma in i Guds rike.
25 För det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga, än för en rik att komma in i Guds rike.
26 Då sa de som hörde detta: Vem kan då bli frälst?
27 Men han sa: Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.
28 Då sa Petrus: Se, vi har övergivit allt och följt dig.
29 Då sa han till dem: Sannerligen säger jag er: Det finns ingen som har lämnat hus eller föräldrar eller bröder eller hustru eller barn för Guds rikes skull,
30 som inte ska få mångdubbelt igen i denna tid och evigt liv i den kommande världen.
31 Sedan tog Jesus till sig de tolv och sa till dem: Se, vi går upp till Jerusalem och allt som är skrivet genom profeterna om Människosonen ska gå i uppfyllelse.
32 För han ska utlämnas åt hedningarna och de ska håna och skymfa och spotta på honom.
33 Och sedan de har gisslat honom, ska de döda honom, men på tredje dagen ska han uppstå igen.
34 Men de förstod ingenting av detta, och detta tal var fördolt för dem och de förstod inte vad han sagt.
35 Så hände det, att när han kom nära Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde.
36 Och när han hörde en stor folkskara passera förbi, frågade han vad som stod på.
37 Då sa de till honom, att det var Jesus från Nasaret som gick förbi.
38 Då ropade han och sa: Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig.
39 Men de som gick före befallde honom strängt att han skulle vara tyst. Men han ropade ännu högre: Davids Son, förbarma dig över mig.
40 Då stannade Jesus och befallde att han skulle ledas fram till honom. När han kom fram frågade han honom,
41 och sa: Vad vill du att jag ska göra för dig? Då sa han: Herre, låt mig få min syn.
42 Och Jesus sa till honom: Ha din syn, din tro har frälst dig.
43 Och genast kunde han se och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta prisade Gud.