Luke 17
1 Sedan sa han till sina lärjungar: Det är oundvikligt att förförelser kommer, men ve den genom vilken de kommer.
2 Det vore bättre för honom att en stor kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
3 Var på er vakt. Om din bror syndar mot dig, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.
4 Och om han syndar mot dig sju gånger om dagen, och han sju gånger om dagen kommer tillbaka till dig, och säger: Jag ångrar mig, så förlåt honom.
5 Och apostlarna sa till Herren: Ge oss mer tro.
6 Då sa Herren: Om ni hade tro som ett senapskorn, så skulle ni kunna säga till detta mullbärsfikonträd: Dra upp dig med rötterna och plantera dig i havet. Och det skulle lyda er.
7 Men vem av er har en tjänare som går vid plogen eller vaktar boskap, och säger till honom när han kommer hem från marken: Kom genast och slå dig ner vid bordet?
8 Säger han inte i stället till honom: Gör i ordning maten åt mig och fäst upp dina kläder och tjäna mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka.
9 Inte tackar han väl den tjänaren för att han gjorde det han var tillsagd att göra? Nej, menar jag.
10 På samma sätt är det med er: När ni har gjort allt det som ni har fått befallning om, så säg: Vi är onyttiga tjänare: Vi har bara gjort det som var vår plikt att göra.
11 Och det hände då han gick till Jerusalem, att han tog vägen mitt igenom Samarien och Galileen.
12 När han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män som stannade på avstånd
13 och ropade och sa: Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.
14 Och när han såg dem, sa han till dem: Gå och visa er för prästerna. Och det skedde medan de var på väg, att de blev rena.
15 Men när en av dem såg att han hade blivit helad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst
16 och föll ner på sitt ansikte för hans fötter och tackade honom. Och han var en samarit.
17 Då svarade Jesus och sa: Var det inte tio som blev renade? Men var är de nio?
18 Fanns det ingen som vände tillbaka för att prisa Gud utom denne främling?
19 Och han sa till honom: Stå upp och gå! Din tro har frälst dig.
20 Och när han blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sa: Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen.
21 Inte heller ska man kunna säga: Se, här är det, eller: Se, där är det. För se, Guds rike är inom er.
22 Och han sa till lärjungarna: Den tid ska komma, då ni ska längta efter att få se en av Människosonens dagar, men inte få se den.
23 Och de ska säga till er: Se här, eller: Se där. Men gå inte dit och följ inte efter.
24 För liksom blixten flammar till och lyser upp från himlens ena ände till den andra, så ska också Människosonen vara på sin dag.
25 Men först måste han lida mycket och förkastas av denna generation.
26 Och så som det var på Noas tid, så ska det också vara i Människosonens dagar.
27 De åt och drack, de gifte sig och blev bortgifta, ända till den dagen då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla.
28 På samma sätt var det också på Lots tid: De åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde.
29 Men på den dagen då Lot gick ut från Sodom, regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
30 På samma sätt ska det vara den dag då Människosonen ska uppenbaras.
31 Den som den dagen är på taket och har sina tillhörigheter i huset, han ska inte gå ner för att hämta dem. Och på samma sätt ska den som är ute på marken inte vända tillbaka.
32 Kom ihåg Lots hustru!
33 Den som försöker rädda sitt liv ska mista det, men den som mister det ska bevara det.
34 Jag säger er: Den natten ska två ligga i en säng. Den ene ska bli upptagen och den andre ska lämnas kvar.
35 Två ska mala tillsammans. Den ena ska bli upptagen och den andra ska lämnas kvar.
36 Två ska vara ute på marken. Den ene ska bli upptagen och den andre ska lämnas kvar.
37 Då tog de till orda och sa till honom: Var då, Herre? Han svarade dem: Där kroppen är, där ska örnarna samlas.