1Sedan sa han till sina lärjungar: Det är oundvikligt att förförelser kommer, men ve den genom vilken de kommer.
2Det vore bättre för honom att en stor kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
3Var på er vakt. Om din bror syndar mot dig, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.
4Och om han syndar mot dig sju gånger om dagen, och han sju gånger om dagen kommer tillbaka till dig, och säger: Jag ångrar mig, så förlåt honom.
5Och apostlarna sa till Herren: Ge oss mer tro.
6Då sa Herren: Om ni hade tro som ett senapskorn, så skulle ni kunna säga till detta mullbärsfikonträd: Dra upp dig med rötterna och plantera dig i havet. Och det skulle lyda er.
7Men vem av er har en tjänare som går vid plogen eller vaktar boskap, och säger till honom när han kommer hem från marken: Kom genast och slå dig ner vid bordet?
8Säger han inte i stället till honom: Gör i ordning maten åt mig och fäst upp dina kläder och tjäna mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka.
9Inte tackar han väl den tjänaren för att han gjorde det han var tillsagd att göra? Nej, menar jag.
10På samma sätt är det med er: När ni har gjort allt det som ni har fått befallning om, så säg: Vi är onyttiga tjänare: Vi har bara gjort det som var vår plikt att göra.
11Och det hände då han gick till Jerusalem, att han tog vägen mitt igenom Samarien och Galileen.
12När han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män som stannade på avstånd
13och ropade och sa: Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.
14Och när han såg dem, sa han till dem: Gå och visa er för prästerna. Och det skedde medan de var på väg, att de blev rena.
15Men när en av dem såg att han hade blivit helad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst
16och föll ner på sitt ansikte för hans fötter och tackade honom. Och han var en samarit.
17Då svarade Jesus och sa: Var det inte tio som blev renade? Men var är de nio?
18Fanns det ingen som vände tillbaka för att prisa Gud utom denne främling?
19Och han sa till honom: Stå upp och gå! Din tro har frälst dig.
20Och när han blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sa: Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen.
21Inte heller ska man kunna säga: Se, här är det, eller: Se, där är det. För se, Guds rike är inom er.
22Och han sa till lärjungarna: Den tid ska komma, då ni ska längta efter att få se en av Människosonens dagar, men inte få se den.
23Och de ska säga till er: Se här, eller: Se där. Men gå inte dit och följ inte efter.
24För liksom blixten flammar till och lyser upp från himlens ena ände till den andra, så ska också Människosonen vara på sin dag.
25Men först måste han lida mycket och förkastas av denna generation.
26Och så som det var på Noas tid, så ska det också vara i Människosonens dagar.
27De åt och drack, de gifte sig och blev bortgifta, ända till den dagen då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla.
28På samma sätt var det också på Lots tid: De åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde.
29Men på den dagen då Lot gick ut från Sodom, regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
30På samma sätt ska det vara den dag då Människosonen ska uppenbaras.
31Den som den dagen är på taket och har sina tillhörigheter i huset, han ska inte gå ner för att hämta dem. Och på samma sätt ska den som är ute på marken inte vända tillbaka.
32Kom ihåg Lots hustru!
33Den som försöker rädda sitt liv ska mista det, men den som mister det ska bevara det.
34Jag säger er: Den natten ska två ligga i en säng. Den ene ska bli upptagen och den andre ska lämnas kvar.
35Två ska mala tillsammans. Den ena ska bli upptagen och den andra ska lämnas kvar.
36Två ska vara ute på marken. Den ene ska bli upptagen och den andre ska lämnas kvar.
37Då tog de till orda och sa till honom: Var då, Herre? Han svarade dem: Där kroppen är, där ska örnarna samlas.