1Sedan sa han också till sina lärjungar: Det var en rik man som hade en förvaltare, som blev beskylld för att förskingra hans egendom.
2Då kallade han honom till sig och sa till honom: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning, för du kan inte längre vara min förvaltare.
3Då sa förvaltaren för sig själv: Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för.
4Nu vet jag vad jag ska göra för att de ska ta emot mig i sina hus, när jag blir avsatt från min förvaltning.
5Då kallade han till sig dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre?
6Och han sa: Hundra fat olja. Då sa han till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio.
7Sedan sa han till en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Och han svarade: Hundra tunnor vete. Då sa han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio.
8Och den ohederlige förvaltarens herre berömde honom för att han hade handlat klokt. För denna världens barn är klokare mot sitt eget släkte än ljusets barn.
9Och jag säger er: Skaffa er vänner genom den orättfärdige mammon, för att de ska ta emot er i de eviga boningarna när ni slutar.
10Den som är trogen i det minsta, är också trogen i stort, och den som är ohederlig i det minsta, är också ohederlig i stort.
11Har ni nu inte varit trogna med den orättfärdige mammon, vem vill då anförtro er med det sanna?
12Och om ni inte har varit trogna i det som tillhör en annan, vem vill då ge er det som är ert?
13Ingen tjänare kan tjäna två herrar. För antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller så kommer han att hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.
14Och allt detta hörde också fariseerna, som älskade pengar, och de skrattade åt honom.
15Och han sa till dem: Ni är de som gör er själva rättfärdiga inför människor. Men Gud känner era hjärtan, för det som prisas högt bland människor är avskyvärt inför Gud.
16Lagen och profeterna varade fram till Johannes. Från den tiden blir evangelium om Guds rike predikat, och var och en tränger sig in i det.
17Men snarare ska himmel och jord förgås, än att en enda prick av lagen faller bort.
18Alla de som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott. Och alla de som gifter sig med henne som är skild från sin man begår äktenskapsbrott.
19Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och lyx.
20Och det var också en fattig man vid namn Lasarus, som full av sår låg vid hans port,
21och önskade att få stilla sin hunger med de smulor som föll från den rike mannens bord. Dessutom kom hundarna och slickade hans sår.
22Så hände det att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams famn. Och den rike dog också och begravdes.
23Och i dödsriket, där han låg och plågades, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida.
24Då ropade han och sa: Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus så att han kan doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, för jag plågas svårt i dessa lågor.
25Då sa Abraham: Son, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och på samma sätt fick Lasarus det onda. Men nu har han tröst och du pinas.
26Och förutom allt detta finns det en stor djup klyfta mellan oss och er, för att de som vill komma härifrån till er inte ska kunna det, och för att inte heller någon därifrån ska kunna komma över till oss.
27Då sa han: Då ber jag dig fader, att du skickar honom till min fars hus,
28för jag har fem bröder, så att han kan varna dem, att inte de också kommer till detta plågornas ställe.
29Abraham sa till honom: De har Mose och profeterna. Dem ska de lyssna till.
30Och han sa: Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda, ska de omvända sig.
31Då sa han till honom: Om de inte lyssnar på Mose och profeterna, så kommer de inte heller att bli övertygade även om någon uppstår från de döda.