Bible

1 Och till honom kom alla tullindrivare och syndare för att höra honom. 2 Och fariseerna och de skriftlärda kritiserade och sa: Denne tar emot syndare och äter med dem. 3 Då berättade han denna liknelse för dem och sa: 4 Vilken man bland er, som har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar inte de nittionio i öknen och går och letar efter det som är borta tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. 6 Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat. 7 Jag säger er, att på samma sätt ska det bli större glädje i himlen över en syndare som omvänder sig, än över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. 8 Eller vem är den kvinna, som har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, som inte tänder ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? 9 Och när hon har funnit det, kallar hon samman sina vänner och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, för jag har funnit silvermyntet som jag hade förlorat. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig. 11 Och han sa: En man hade två söner. 12 Och den yngre av dem sa till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Och han delade ägodelarna mellan dem. 13 Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort det han ägde i ett utsvävande liv. 14 När han hade gjort slut på allt, kom det en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en som bodde i det landet, och han skickade ut honom på sina marker för att vakta svin. 16 Och han längtade efter att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. 17 Då kom han till besinning och sa: Hur många daglönare hos min fader har inte mat i överflöd, och jag håller på att dö av svält. 18 Jag ska stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig, 19 och jag är inte mer värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20 Och han stod upp och gick till sin far. Och medan han ännu var långt borta, såg hans far honom och greps av medlidande och sprang emot honom, omfamnade honom och kysste honom. 21 Men sonen sa till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sa till sina tjänare: Ta fram den bästa dräkten och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23 Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada, 24 för denne min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och de började glädja sig. 25 Men hans äldre son var ute på marken. När han nu kom och närmade sig gården, hörde han musik och dans. 26 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade honom vad det var. 27 Då sa han till honom: Din bror har kommit och din far har låtit slakta den gödda kalven, därför att han har fått tillbaka honom välbehållen. 28 Då blev han arg och ville inte gå in. Därför kom hans far ut och försökte övertala honom. 29 Men han svarade och sa till sin far: Se, i alla dessa år har jag tjänat dig och har aldrig överträtt något av dina bud, och ändå har du aldrig gett mig en killing, så att jag kunde glädja mig med mina vänner. 30 Men så snart denne din son kom, som har slösat bort dina ägodelar med horor, då har du slaktat den gödda kalven för honom. 31 Då sa han till honom: Son, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, och han var förlorad men är återfunnen.