Luke 21— RFBNT

¹När han lyfte blicken såg han hur de rika lade sina gåvor i offerkistan.

²Och han såg också en fattig änka som lade dit två kopparmynt.

³Då sa han: Sannerligen säger jag er, att denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.

⁴För de gav av sitt överflöd till Guds offer, men hon gav av sin fattigdom allt det hon ägde.

⁵Och när några talade om templet, hur det var utsmyckat med vackra stenar och tempelgåvor, sa han:

⁶Detta som ni ser – det ska komma dagar då det inte ska lämnas sten på sten, som inte ska brytas ner.

⁷Då frågade de honom och sa: Mästare, och när ska detta ske? Och vad är tecknet på att det ska ske?

⁸Då sa han: Se upp så att ingen bedrar er. För många ska komma i mitt namn och säga: Jag Är, och: Tiden är nära. Därför ska ni inte följa efter dem.

⁹Men när ni får höra om krig och uppror, bli inte förskräckta. För sådant måste först ske, men det är ännu inte slutet.

¹⁰Sedan sa han till dem: Folk ska resa sig upp mot folk och rike mot rike.

¹¹Och det ska bli stora jordbävningar på den ena platsen efter den andra och hungersnöd och epidemier. Och fruktansvärda syner och stora tecken från himlen ska ske.

¹²Men innan allt detta ska de gripa er och förfölja er och utlämna er till synagogor och fängelser och dra er inför kungar och härskare för mitt namns skull.

¹³Men det ska bli ett tillfälle för er att vittna.

¹⁴Så lägg det på era hjärtan, att ni inte i förväg ska tänka ut hur ni ska försvara er.

¹⁵För jag ska ge er ord och visdom, som ingen av era motståndare ska kunna säga emot eller stå emot.

¹⁶Ni ska bli förrådda också av föräldrar och bröder och släktingar och vänner, och en del av er ska man döda.

¹⁷Och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull.

¹⁸Men inte ett hår på ert huvud ska gå förlorat.

¹⁹Genom er uthållighet ska ni vinna era själar.

²⁰Och när ni ser att Jerusalem blir omringat av krigshärar, då ska ni veta att dess ödeläggelse är nära.

²¹De som då är i Judeen måste fly bort till bergen och de som är mitt inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landsbygden ska inte gå dit in.

²²För detta är hämndens dagar, då allt det som är skrivet ska gå i uppfyllelse.

²³Men ve dem som väntar barn och dem som ammar i de dagarna. För det ska komma stor nöd i landet och vrede över detta folk.

²⁴Och de ska falla för svärdsegg och bli bortförda i fångenskap till alla hednafolk. Och Jerusalem ska bli nertrampat av hedningarna tills hedningarnas tider är uppfyllda.

²⁵Och tecken ska ske i solen och i månen och i stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån.

²⁶Människor ska ge upp andan av skräck och väntan på det som ska komma över världen. För himlarnas krafter ska skakas.

²⁷Och då ska de få se Människosonen komma i en molnsky med makt och stor härlighet.

²⁸Men när detta börjar ske, res er upp och lyft upp era huvuden, för då närmar sig er befrielse.

²⁹Sedan sa han en liknelse till dem: Se på fikonträdet och på alla träd.

³⁰När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära.

³¹På samma sätt kan ni också veta att Guds rike är nära, när ni ser detta ske.

³²Sannerligen säger jag er: Denna generation ska inte förgås, förrän allt detta sker.

³³Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.

³⁴Men akta er så att era hjärtan inte blir nedtyngda av måttlöshet och dryckenskap och av det dagliga livets omsorger, så att den dagen kommer över er plötsligt.

³⁵För som en snara ska den komma över alla som bor över hela jordens yta.

³⁶Vaka därför och be alltid för att ni ska anses värdiga att kunna fly undan allt detta som kommer att ske, och att kunna bestå inför Människosonen.

³⁷Och på dagarna undervisade han i templet, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Oljeberget.

³⁸Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.