Luke 21
1 När han lyfte blicken såg han hur de rika lade sina gåvor i offerkistan.
2 Och han såg också en fattig änka som lade dit två kopparmynt.
3 Då sa han: Sannerligen säger jag er, att denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.
4 För de gav av sitt överflöd till Guds offer, men hon gav av sin fattigdom allt det hon ägde.
5 Och när några talade om templet, hur det var utsmyckat med vackra stenar och tempelgåvor, sa han:
6 Detta som ni ser – det ska komma dagar då det inte ska lämnas sten på sten, som inte ska brytas ner.
7 Då frågade de honom och sa: Mästare, och när ska detta ske? Och vad är tecknet på att det ska ske?
8 Då sa han: Se upp så att ingen bedrar er. För många ska komma i mitt namn och säga: Jag Är, och: Tiden är nära. Därför ska ni inte följa efter dem.
9 Men när ni får höra om krig och uppror, bli inte förskräckta. För sådant måste först ske, men det är ännu inte slutet.
10 Sedan sa han till dem: Folk ska resa sig upp mot folk och rike mot rike.
11 Och det ska bli stora jordbävningar på den ena platsen efter den andra och hungersnöd och epidemier. Och fruktansvärda syner och stora tecken från himlen ska ske.
12 Men innan allt detta ska de gripa er och förfölja er och utlämna er till synagogor och fängelser och dra er inför kungar och härskare för mitt namns skull.
13 Men det ska bli ett tillfälle för er att vittna.
14 Så lägg det på era hjärtan, att ni inte i förväg ska tänka ut hur ni ska försvara er.
15 För jag ska ge er ord och visdom, som ingen av era motståndare ska kunna säga emot eller stå emot.
16 Ni ska bli förrådda också av föräldrar och bröder och släktingar och vänner, och en del av er ska man döda.
17 Och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull.
18 Men inte ett hår på ert huvud ska gå förlorat.
19 Genom er uthållighet ska ni vinna era själar.
20 Och när ni ser att Jerusalem blir omringat av krigshärar, då ska ni veta att dess ödeläggelse är nära.
21 De som då är i Judeen måste fly bort till bergen och de som är mitt inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landsbygden ska inte gå dit in.
22 För detta är hämndens dagar, då allt det som är skrivet ska gå i uppfyllelse.
23 Men ve dem som väntar barn och dem som ammar i de dagarna. För det ska komma stor nöd i landet och vrede över detta folk.
24 Och de ska falla för svärdsegg och bli bortförda i fångenskap till alla hednafolk. Och Jerusalem ska bli nertrampat av hedningarna tills hedningarnas tider är uppfyllda.
25 Och tecken ska ske i solen och i månen och i stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån.
26 Människor ska ge upp andan av skräck och väntan på det som ska komma över världen. För himlarnas krafter ska skakas.
27 Och då ska de få se Människosonen komma i en molnsky med makt och stor härlighet.
28 Men när detta börjar ske, res er upp och lyft upp era huvuden, för då närmar sig er befrielse.
29 Sedan sa han en liknelse till dem: Se på fikonträdet och på alla träd.
30 När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära.
31 På samma sätt kan ni också veta att Guds rike är nära, när ni ser detta ske.
32 Sannerligen säger jag er: Denna generation ska inte förgås, förrän allt detta sker.
33 Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.
34 Men akta er så att era hjärtan inte blir nedtyngda av måttlöshet och dryckenskap och av det dagliga livets omsorger, så att den dagen kommer över er plötsligt.
35 För som en snara ska den komma över alla som bor över hela jordens yta.
36 Vaka därför och be alltid för att ni ska anses värdiga att kunna fly undan allt detta som kommer att ske, och att kunna bestå inför Människosonen.
37 Och på dagarna undervisade han i templet, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Oljeberget.
38 Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.