Luke 12— RFBNT

¹Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Han började tala, först och främst till sina lärjungar: Akta er för fariseernas surdeg, vilket är hyckleri.

²För ingenting är dolt som inte ska bli uppenbarat, eller gömt som inte ska bli känt.

³Därför ska allt vad ni har sagt i mörkret bli hört i ljuset, och det ni har viskat i örat i enrum ska ropas ut på taken.

⁴Och jag säger till er, mina vänner: Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte har makt att göra något mer.

⁵Men jag vill visa er vem ni ska frukta: Frukta honom, som sedan han har dödat, har makt att kasta i helvetet. Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.

⁶Säljs inte fem sparvar för två kopparmynt? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud.

⁷Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta därför inte. Ni är mer värda än många sparvar.

⁸Men jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar.

⁹Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar.

¹⁰Och den som säger något mot Människosonen, han ska få det förlåtet, men den som hädar den Helige Ande ska inte få det förlåtet.

¹¹När de nu drar er fram inför synagogor och makthavare och myndigheter, så ska ni inte bekymra er för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga.

¹²För den Helige Ande ska i samma stund låta er veta vad ni ska säga.

¹³Då sa en i folkskaran till honom: Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig.

¹⁴Men han sa till honom: Människa, vem har satt mig till domare eller till att skifta mellan er?

¹⁵Och han sa till dem: Ta er till vara och akta er för girigheten, för en människas liv beror inte på att hon har överflöd på ägodelar.

¹⁶Och han berättade en liknelse för dem och sa: En rik man hade mark som gav goda skördar.

¹⁷Då tänkte han för sig själv och sa: Vad ska jag göra? För jag har inte någon plats där jag kan samla allt jag skördar.

¹⁸Och han sa: Detta ska jag göra: Jag ska riva ner mina lador och bygga upp större, och där ska jag samla in all min säd och mina ägodelar.

¹⁹Sedan ska jag säga till min själ: Själ, du har förvarat mycket gott för många år. Slå dig nu till ro. Ät, drick och var glad.

²⁰Men Gud sa till honom: Du oförståndige, i denna natt ska din själ utkrävas av dig. Vem ska då få det du har skaffat dig?

²¹Så går det med den som samlar skatter åt sig själv, men inte är rik inför Gud.

²²Och han sa till sina lärjungar: Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta, inte heller för er kropp, vad ni ska klä er med.

²³Livet är mer än maten, och kroppen mer än kläderna.

²⁴Se på korparna, för de varken sår eller skördar. De har inte heller förrådshus eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?

²⁵Och vem av er kan med sin omsorg lägga en enda aln till sin livslängd?

²⁶Om ni inte ens förmår att göra det allra minsta, varför bekymrar ni er för allt det andra?

²⁷Se på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och inte heller spinner de. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin härlighet var klädd som en av dem.

²⁸Och om nu Gud kläder gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er, ni klentrogna?

²⁹Sök därför inte efter vad ni ska äta eller dricka, och var inte oroliga,

³⁰för efter allt detta söker hedningarna i världen, men er Fader vet att ni behöver detta.

³¹Utan sök efter Guds rike, så ska ni få allt detta också.

³²Frukta inte du lilla hjord, för det är er Faders goda vilja att ge er riket.

³³Sälj vad ni har och ge en gåva. Skaffa er penningpungar som inte slits ut, en skatt i himlen som aldrig sinar, dit ingen tjuv når och inte heller mal förstör.

³⁴För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.

³⁵Spänn bältet om midjan och håll lamporna brinnande.

³⁶Och var ni lika människor som väntar på sin herre, när han återvänder från bröllopet, för att genast kunna öppna för honom, när han kommer och knackar på.

³⁷Saliga är de tjänare som deras herre finner vakande då han kommer. Sannerligen säger jag er: Han ska fästa upp sina kläder och låta dem ligga till bords, och han ska gå fram och tjäna dem.

³⁸Och om han kommer i den andra nattväkten eller i den tredje nattväkten och finner dem göra så, saliga är de tjänarna.

³⁹Men detta ska ni veta, att om husägaren visste vilken stund tjuven skulle komma, så skulle han ju vaka och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.

⁴⁰Var därför också ni redo, för i den stund som ni inte tänker er, kommer Människosonen.

⁴¹Då sa Petrus till honom: Herre, talar du denna liknelse till oss eller till alla andra också?

⁴²Och Herren svarade: Var finner man en trogen och klok förvaltare, som hans herre kan sätta över sitt tjänstefolk för att ge dem deras mat i rätt tid?

⁴³Salig är den tjänaren som hans herre finner göra så då han kommer.

⁴⁴Sannerligen säger jag er: Han ska sätta honom över allt han äger.

⁴⁵Men om den tjänaren säger i sitt hjärta: Det dröjer innan min herre kommer igen, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka så att han blir berusad,

⁴⁶så ska den tjänarens herre komma en dag då han inte väntar det, och en stund då han inte anar det, och han ska hugga honom i stycken och ska ge honom hans lott bland de trolösa.

⁴⁷Och den tjänaren som visste sin herres vilja och inte beredde sig och inte heller gjorde efter hans vilja, han ska straffas med många slag.

⁴⁸Men den som inte visste den och ändå gjorde det som förtjänar slag, han ska straffas med få slag. Var och en som har fått mycket, av honom ska det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom ska det utkrävas så mycket mer.

⁴⁹Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna vill jag inte att den redan brann?

⁵⁰Men jag måste döpas med ett dop, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat.

⁵¹Tror ni att jag har kommit för att sända fred på jorden? Nej, säger jag er, utan snarare splittring.

⁵²För härefter ska fem i ett hus vara splittrade, tre mot två och två mot tre,

⁵³far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.

⁵⁴Och han sa också till folket: När ni ser ett moln stiga upp i väster, säger ni genast: Det kommer regn, och det blir så.

⁵⁵Och när det blåser sydlig vind, säger ni: Det blir varmt, och det blir så.

⁵⁶Ni hycklare, himlens och jordens utseende förstår ni att tyda, men hur kommer det sig att ni inte tyder den här tiden?

⁵⁷Varför avgör ni då inte själva vad som är rätt?

⁵⁸För när du är på väg till en domstol med din motpart, så gör vad du kan under vägen för att förlikas med honom, så att han inte drar dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och rättstjänaren kastar dig i fängelse.

⁵⁹Jag säger dig: Du ska inte komma ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.