Luke 11
1 Därefter hände det medan han var på ett ställe och bad och hade avslutat sin bön, att en av hans lärjungar sa till honom: Herre, lär oss att be såsom också Johannes lärde sina lärjungar.
2 Då sa han till dem: När ni ber, så säg: Fader vår, som är i himlarna, helgat vare ditt namn. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, såsom i himlen, så också på jorden.
3 Ge oss var dag vårt dagliga bröd,
4 och förlåt oss våra synder, för också vi förlåter alla som är oss skyldiga. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda.
5 Och han sa till dem: Om någon av er har en vän, och han går till honom mitt i natten och säger till honom: Käre vän, låna mig tre bröd,
6 för min vän har kommit resande till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom.
7 Och den andre som är innanför svarar och säger: Stör mig inte. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stå upp och ge dig något.
8 Jag säger er: Även om han inte står upp och ger honom det därför att han är hans vän, så kommer han trots det att stå upp och ge honom så mycket han behöver, därför att den andre är så enträgen.
9 Likaså säger jag er: Be och ni ska få, sök och ni ska finna, bulta och det ska öppnas för er.
10 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska det öppnas.
11 Och vem bland er är den far, som när hans son ber honom om ett bröd, ger honom en sten, eller om han ber om en fisk, ger honom en orm i stället för en fisk,
12 eller om han ber om ett ägg, räcker honom en skorpion?
13 Om nu ni, som är onda, vet hur ni ska ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska inte er himmelske Fader ge den Helige Ande åt dem som ber honom?
14 Och han drev ut en ond ande, och den var stum. Och det hände, när den onde anden hade farit ut, att den stumme talade, och folket var förundrade.
15 Men några av dem sa: Han driver ut onda andar med Beelsebul, de onda andarnas furste.
16 Och andra ville sätta honom på prov och begärde ett tecken från himlen av honom.
17 Men han visste deras tankar och sa till dem: Varje rike som kommer i strid med sig självt blir ödelagt, och en familj som är splittrad med sig själv faller.
18 Om nu också Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? För ni säger att jag driver ut onda andar med Beelsebul.
19 Men om jag driver ut onda andar med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare.
20 Men om det är med Guds finger jag driver ut onda andar, då har Guds rike kommit till er.
21 När en stark man, fullt beväpnad, bevakar sin gård får hans ägodelar vara i fred.
22 Men om en starkare kommer över honom och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar hans byte.
23 Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
24 När den orene anden har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i torra trakter, söker efter vila och när han inte finner någon, säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade.
25 Och när han kommer dit, finner han det städat och pyntat.
26 Då går han iväg och tar med sig sju andra andar, som är värre än han själv, och de går in och bor där, och för den människan blir det sista värre än det första.
27 Och det hände medan han sa detta, att en kvinna i folkskaran höjde sin röst och sa till honom: Välsignat är det moderliv som har burit dig och de bröst som ammat dig.
28 Men han sa: Säg hellre: Välsignade är de som hör Guds ord och bevarar det.
29 Och då folket strömmade till, började han tala: Detta är en ond generation. Den begär tecken, men den ska inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.
30 För såsom Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska också Människosonen vara det för denna generation.
31 Drottningen från Södern ska stå upp vid domen tillsammans med männen av denna generation och fördöma dem, för hon kom från världens ände för att höra Salomos visdom, och se, här är en som är större än Salomo.
32 Män från Nineve ska stå upp vid domen med denna generation och fördöma den, för de omvände sig vid Jonas predikan, och se, här är en som är större än Jona.
33 Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats eller under skäppan, utan på ljusstaken, för att de som kommer in ska se ljuset.
34 Ögat är kroppens ljus. Så när ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är dåligt är också din kropp i mörker.
35 Se därför till, att ljuset som är i dig inte är mörker.
36 Om nu hela din kropp är helt upplyst och inte har någon mörk del så är den helt och hållet ljus, såsom när en lampa lyser på dig med sitt klara sken.
37 När han talade, frågade en viss farisé honom om han ville äta med honom. Då gick han in och lade sig till bords.
38 Men farisén blev förvånad när han såg att han inte tvättade sig före måltiden.
39 Då sa Herren till honom: Ni fariseer, ni gör nu utsidan av bägaren och fatet rent, men ert inre är fullt av rovgirighet och ondska.
40 Ni dårar, den som gjorde det yttre har han inte också gjort det inre?
41 Men ge hellre som gåva av det som ni har, och se, då är allt rent för er.
42 Men ve er, ni fariseer, för ni ger tionde av mynta och ruta och alla slags kryddväxter, men domen och Guds kärlek bryr ni er inte om. Detta borde ni göra, utan att försumma det andra.
43 Ve er, ni fariseer, för ni älskar de främsta platserna i synagogorna och vill bli hälsade på torget.
44 Ve er, ni skriftlärda och fariseer, ni hycklare, för ni är som gravar som inte syns, som människorna trampar på utan att veta om det.
45 Då tog en av de laglärda till orda och sa till honom: Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss.
46 Då sa han: Ve också er, ni laglärda, för ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte bördorna med ett enda av era fingrar.
47 Ve er, ni som bygger upp profeternas gravar, som era fäder dödade.
48 Så vittnar ni om att ni gillar era fäders gärningar, för de dödade verkligen dem och ni bygger deras gravar.
49 Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända profeter och apostlar till dem, och en del av dem ska de döda och förfölja,
50 för att alla profeters blod, som blev utgjutet från världens skapelse, ska utkrävas av detta släkte,
51 från Abels blod till Sakarias blod, som dödades mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av detta släkte.
52 Ve er, ni laglärda, för ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och de som ville gå in har ni hindrat.
53 När han sa detta till dem, började de skriftlärda och fariseerna att angripa honom och fråga ut honom om många saker.
54 De vaktade på honom och sökte efter att kunna sätta fast honom för något han sagt som de kunde anklaga honom för.