John 11
1 Nu låg en man som hette Lasarus sjuk. Han var från Betania, Marias och hennes syster Martas by.
2 Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår. Lasarus som låg sjuk var hennes bror.
3 Då skickade systrarna bud till honom och sa: Herre, se, den som du har kär ligger sjuk.
4 När Jesus hörde detta, sa han: Denna sjukdom är inte till döds, utan till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den.
5 Och Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.
6 När han nu hörde att han var sjuk, stannade han två dagar till på den plats där han befann sig.
7 Därefter sa han till lärjungarna: Låt oss gå tillbaka till Judeen.
8 Lärjungarna sa till honom: Rabbi, nyss ville judarna stena dig, och nu går du dit igen?
9 Jesus svarade: Är det inte tolv timmar om dagen? Om någon vandrar på dagen så snubblar han inte, eftersom han ser denna världens ljus.
10 Men om någon vandrar på natten så snubblar han, därför att ljuset inte finns i honom.
11 Detta sa han och efter det sa han till dem: Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka upp honom.
12 Då sa hans lärjungar: Herre, om han sover, så blir han frisk.
13 Men Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn.
14 Men då sa Jesus rent ut till dem: Lasarus är död.
15 Och jag är glad för er skull, att jag inte var där, för att ni ska tro. Men låt oss gå till honom.
16 Då sa Tomas, som kallas Tvillingen, till de andra lärjungarna: Låt också oss gå, för att vi må dö med honom.
17 Då Jesus kom, fann han att han redan hade legat fyra dagar i graven.
18 Och Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån.
19 Och många av judarna hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror.
20 När nu Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma.
21 Då sa Marta till Jesus: Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.
22 Men nu vet jag också, att vad du än ber Gud om, det ska Gud ge dig.
23 Jesus sa till henne: Din bror ska stå upp igen.
24 Marta sa till honom: Jag vet, att han ska uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen.
25 Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör.
26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta?
27 Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.
28 Och när hon hade sagt detta, gick hon iväg och kallade på Maria, sin syster, utan att det märktes och sa: Mästaren är här och kallar på dig.
29 Så snart hon hörde det, reste hon sig snabbt och kom till honom.
30 Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
31 Då nu de judar som var hemma hos henne och tröstade henne, såg att Maria hastigt reste sig och gick ut, följde de henne och sa: Hon går till graven för att gråta där.
32 När nu Maria kom dit där Jesus var och fick se honom, föll hon ner för hans fötter och sa till honom: Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.
33 När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i anden och själv skakad
34 och sa: Var har ni lagt honom? De sa till honom: Herre, kom och se.
35 Jesus grät.
36 Då sa judarna: Se, hur han älskade honom!
37 Men några av dem sa: Kunde inte han som öppnade den blindes ögon också ha gjort så att denne inte hade dött?
38 Då blev Jesus upprörd på nytt i sitt innersta och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg ovanpå den.
39 Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen.
40 Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?
41 Då tog de bort stenen från stället där den döde låg. Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig.
42 Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig.
43 Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut.
44 Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.
45 Många av judarna, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, trodde då på honom.
46 Men några av dem gick iväg till fariseerna och talade om för dem vad Jesus hade gjort.
47 Då kallade översteprästerna och fariseerna samman Rådet och sa: Vad gör vi? För denne man gör många mirakler.
48 Om vi låter honom vara, så kommer alla att tro på honom och romarna kommer och tar ifrån oss både vårt land och folk.
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst det året, sa till dem: Ni förstår ingenting!
50 Inte heller tänker ni på att det är bättre för oss, att en man dör för folket än att hela folket går förlorat.
51 Men detta sa han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.
52 Och inte endast för folket, utan också för att han skulle samla Guds barn som skingrats till ett.
53 Så från den dagen beslöt de att döda honom.
54 Därför vandrade inte Jesus längre öppet omkring bland judarna utan begav sig därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som hette Efraim och där höll han till med sina lärjungar.
55 Och judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.
56 Då sökte de efter Jesus och sa till varandra, där de stod i templet: Vad tror ni, kommer han inte till högtiden?
57 Nu hade både översteprästerna och fariseerna gett befallning att om någon visste var han fanns skulle han anmäla det, så att de kunde gripa honom.