John 12
1 Sedan kom Jesus sex dagar före påsk till Betania, där Lasarus var, han som hade varit död, och som han uppväckte från de döda.
2 Då ordnade de en kvällsmåltid för honom där, och Marta tjänade dem, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom.
3 Då tog Maria en flaska av dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesu fötter och torkade hans fötter med sitt hår. Och huset blev uppfyllt av doften från oljan.
4 Då sa en av hans lärjungar, Judas Iskariot, Simons son, som skulle förråda honom:
5 Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?
6 Men han sa inte detta därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och hade hand om kassan och tog av det som lades i den.
7 Då sa Jesus: Låt henne vara. Hon har sparat den till min begravningsdag.
8 För de fattiga har ni alltid ibland er, men mig har ni inte alltid.
9 Många av judarna fick nu veta att han var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull, utan också för att få se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.
10 Översteprästerna beslöt då att döda också Lasarus,
11 eftersom många av judarna för hans skull lämnade dem och trodde på Jesus.
12 Nästa dag, när mycket folk som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem,
13 tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och ropade: Hosianna, välsignad är han som kommer i Herrens namn, Israels Konung.
14 Och Jesus fann en ung åsna och satte sig på den, såsom det står skrivet:
15 Frukta inte, dotter Sion. Se, din Konung kommer, ridande på ett åsneföl.
16 Detta förstod inte hans lärjungar till att börja med, men när Jesus hade blivit förhärligad, då kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom.
17 Folket vittnade därför om honom, de som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda.
18 Det var också därför folket gick ut för att möta honom, eftersom de hörde att han hade gjort detta mirakel.
19 Då sa fariseerna till varandra: Ni ser att ingenting hjälper. Se, hela världen följer efter honom.
20 Och bland dem som kommit upp för att tillbe under högtiden fanns några greker.
21 De gick till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, bad honom och sa: Herre, vi vill se Jesus.
22 Filippus gick och talade om det för Andreas och därefter sa Andreas och Filippus det till Jesus.
23 Men Jesus svarade dem och sa: Stunden har kommit då Människosonen ska bli förhärligad.
24 Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ensamt, men om det dör, bär det mycket frukt.
25 Den som älskar sitt liv ska mista det, och den som hatar sitt liv i denna världen ska bevara det till evigt liv.
26 Om någon tjänar mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.
27 Nu är min själ bedrövad, och vad ska jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund.
28 Fader, förhärliga ditt namn. Då kom en röst från himlen: Jag har både förhärligat det och jag ska förhärliga det på nytt.
29 Då sa folket som stod och hörde detta: Det var åskan. Andra sa: En ängel talade med honom.
30 Jesus svarade och sa: Denna röst kom inte för min skull, utan för er skull.
31 Nu går en dom över denna världen. Nu ska denna världens furste kastas ut.
32 Och när jag blir upphöjd från jorden ska jag dra alla till mig.
33 Men detta sa han för att ge till känna med vilken död han skulle dö.
34 Folket svarade honom: Vi har hört från lagen att Kristus förblir för evigt, hur kan du då säga att Människosonen måste upphöjas? Vem är denne Människoson?
35 Då sa Jesus till dem: Ännu en kort tid är ljuset hos er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte överraskar er. För den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.
36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn. När Jesus hade sagt detta gick han iväg och dolde sig för dem.
37 Fastän han hade gjort så många mirakler inför dem, trodde de inte på honom,
38 för att det ordet skulle uppfyllas, som profeten Jesaja hade sagt: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?
39 För den skull kunde de inte tro, därför sa Jesaja på nytt:
40 Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärtan, så att de inte kan se med ögonen och förstå med hjärtat och bli omvända, så att jag får hela dem.
41 Detta sa Jesaja, när han såg hans härlighet och talade om honom.
42 Men ändå fanns det många också bland rådsherrarna som trodde på honom. Men de bekände det inte, för fariseernas skull, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan,
43 för de älskade människors ära mer än Guds ära.
44 Då ropade Jesus och sa: Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig.
45 Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.
46 Jag har kommit som ett ljus till världen, för att var och en som tror på mig inte ska bli kvar i mörkret.
47 Och om någon hör mina ord och inte tror, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.
48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en som dömer honom: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.
49 För jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig, han har befallt mig vad jag ska säga och vad jag ska tala.
50 Och jag vet att hans bud är evigt liv. Därför, vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig.