1Nu hade väl också det första förbundet sina föreskrifter för gudstjänst och en jordisk helgedom.
2För ett tabernakel blev inrett: I det främre fanns ljusstaken och bordet och skådebröden. Detta kallades det heliga.
3Men bakom den andra förlåten av tabernaklet fanns det som kallades det allra heligaste.
4Det hade ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark som på alla sidor var överdragen med guld. I den fanns ett kärl av guld med mannat och Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor.
5Ovanpå stod härlighetens keruber, som överskuggade nådastolen, men om detta kan vi inte gå in på i detalj nu.
6När nu detta var ordnat, så gick prästerna alltid in i det främre tabernaklet och förrättade sin tjänst.
7Men i det andra går bara översteprästen in en gång om året och då inte utan blod, som han bär fram för sig själv och för folkets oavsiktliga synder.
8Därmed ger den Helige Ande tillkänna, att vägen till det allra heligaste ännu inte blivit uppenbarad, så länge det första tabernaklet ännu består.
9Detta är en liknelse som syftar på den nuvarande tiden, under vilken både gåvor och offer frambärs, vilket inte kunde göra den som utförde tjänsten fullkomlig enligt samvetet,
10detta bestod endast i mat och dryck och olika slags reningar och köttsliga föreskrifter, vilka är pålagda fram till tiden för en bättre ordning.
11Men Kristus kom som överstepräst för det goda som ska komma, genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen.
12Inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, gick han en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning.
13För om blod av tjurar och bockar och aska av en kviga, stänkt på de orenade, helgar till köttets renhet,
14hur mycket mer ska inte Kristi blod, han som genom den evige Anden har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud, rena era samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden.
15Och på grund av detta är han medlare för det nya förbundet, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan han dött för att friköpa dem från överträdelserna under det första förbundet.
16För där ett testamente finns, är det ju nödvändigt att han som skrev det är död,
17för ett testamente blir giltigt först genom döden, eftersom det inte träder i kraft så länge den som upprättade det lever.
18Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod.
19För sedan Mose inför allt folket hade läst alla budorden enligt lagen, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och bestänkte både själva boken och allt folket.
20Och sa: Detta är förbundets blod, som Gud har förordnat åt er.
21Och på samma sätt stänkte han blod både på tabernaklet och på alla de kärl som hörde till gudstjänsten.
22Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
23Därför var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen skulle bli renade med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än dessa.
24För Kristus har inte gått in i den helgedom som är gjord med händer och som är en avbild av den verkliga, utan han har gått in i själva himlen, för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull,
25inte heller för att han skulle offra sig själv många gånger, såsom översteprästen varje år går in i helgedomen med en annans blod.
26I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger ända sedan världens grund blev lagd. Men nu vid tidernas slut har han en gång för alla trätt fram för att genom offret av sig själv utplåna synden.
27Och såsom det är bestämt om människorna att en gång dö och sedan dömas,
28så ska Kristus, som en enda gång har offrats för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd bli synlig för dem som väntar honom till frälsning.