1Lagen som ju har en skugga av det goda som kommer, men inte själva bilden av tingen, kan aldrig med samma offer som man ständigt bär fram år efter år fullkomna dem som träder fram.
2Skulle man inte annars ha upphört att offra, eftersom de som offrar inte mer skulle ha några synder på sitt samvete, sedan de en gång blivit renade?
3Men i dessa offer sker en årlig påminnelse om synderna.
4För det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna ta bort synder.
5Därför säger han då han kommer i världen: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig.
6Brännoffer och offer för synder hade du inte behag till.
7Då sa jag: Se, jag kommer, i bokrullen är skrivet om mig, för att göra din vilja, o Gud.
8Först sa han: Offer och gåvor, brännoffer och offer för synder begärde du inte, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen.
9Därefter sa han: Se, jag kommer för att göra din vilja, o Gud. Han tar bort det första för att insätta det andra.
10Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla.
11Och varje präst står ju dagligen och gör tjänst och bär ofta fram samma offer, som aldrig kan ta bort synder.
12Men sedan han har burit fram ett enda offer för synderna, som gäller för alltid, sitter han på Guds högra sida,
13och därefter väntar han på att hans fiender ska läggas till en fotpall för hans fötter.
14För med ett enda offer har han för alltid fullkomnat dem som blir helgade.
15Om detta vittnar också den Helige Ande för oss, för efter att han hade sagt:
16Detta är det förbund som jag ska sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen ska jag skriva dem,
17och deras synder och deras lagbrott ska jag inte mer komma ihåg.
18Men där det finns förlåtelse för dessa, behövs det inte längre något offer för synd.
19Så kan vi då, bröder, med frimodighet gå in i det heligaste genom Jesu blod,
20genom en ny och levande väg som han har öppnat åt oss genom förlåten, det vill säga sitt kött,
21och då vi har en stor präst över Guds hus,
22så låt oss gå fram med uppriktigt hjärta i trons fulla visshet, med våra hjärtan renade från ett ont samvete och med kroppen tvättad med rent vatten.
23Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett löftet är trofast.
24Och låt oss ge akt på varandra så att vi uppmuntrar till kärlek och goda gärningar.
25Låt oss inte överge våra sammankomster, som somliga brukar göra, utan förmana varandra och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
26För om vi syndar med vett och vilja sedan vi har fått kunskap om sanningen, återstår inte mer något offer för synderna,
27utan en säker, fruktansvärd väntan på dom, och hetta av en eld som ska förtära motståndarna.
28Den som förkastar Mose lag dör utan förbarmande, efter två eller tre vittnens ord.
29Hur mycket strängare straff tror ni då inte att den förtjänar som har trampat Guds Son under fötterna och ansett förbundets blod för orent, det som har helgat honom, och som har smädat nådens Ande?
30För vi känner honom som sa: Min är hämnden, jag ska vedergälla det, säger Herren. Och vidare: Herren ska döma sitt folk.
31Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32Men kom ihåg den första tiden, efter att ni hade blivit upplysta, när ni uthärdade mycket kamp och lidande.
33Dels blev ni gjorda till ett offentligt åtlöje både genom hån och förföljelser, och dels led ni med andra som blev behandlade så.
34För ni hade ju medlidande med mig i mina bojor, och med glädje tillät ni att ni blev plundrade på era ägodelar. För ni visste inom er själva, att ni har en egendom i himlarna som är bättre och som består.
35Så kasta därför inte bort er frimodighet, som har med sig stor lön.
36För ni behöver uthållighet, för att när ni har gjort Guds vilja, kommer ni att få det som är utlovat.
37För ännu en kort liten tid, så kommer han som ska komma, och han ska inte dröja.
38Men den rättfärdige ska leva av tro, men om han drar sig undan, så har min själ inte behag i honom.
39Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sin själ.