1Men huvudsumman av det vi talar är detta: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan av Majestätets tron i himlarna,
2och tjänar i helgedomen och i det sanna tabernaklet, som Herren har rest och inte någon människa.
3För varje överstepräst blir tillsatt för att bära fram gåvor och offer, därför var det nödvändigt att också denne hade något att bära fram.
4För om han vore på jorden så skulle han inte vara präst, eftersom det finns präster där som bär fram gåvorna enligt lagen,
5vilka tjänar en förebild och skugga av det himmelska, såsom Mose blev förmanad av Gud när han skulle bygga tabernaklet, för han sa: Se till att du gör allt efter den förebild som blev visad för dig på berget.
6Men nu har denne fått ett så mycket bättre ämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund, vilket blivit grundat på bättre löften.
7För om det första förbundet hade varit utan brist, så skulle inte plats behövt sökas för ett annat.
8Men han förebrår dem när han säger: Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska sluta ett nytt förbund med Israels hus och Juda hus,
9inte enligt det förbund som jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen för att föra ut dem ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem, säger Herren.
10För detta är det förbund som jag ska sluta med Israels hus efter dessa dagar, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan, och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.
11Då ska ingen längre lära sin nästa eller sin broder och säga: Lär känna Herren, eftersom alla ska känna mig, från den minste bland dem till den störste.
12För jag ska förlåta dem deras orättfärdighet, och deras synder och deras laglöshet ska jag inte mer komma ihåg.
13När han säger: ett nytt förbund, har han förklarat det första föråldrat. Men det som är föråldrat och gammalt är nära att försvinna.