Acts 26
1 Då sa Agrippa till Paulus: Du har tillåtelse att tala för dig. Då räckte Paulus ut sin hand och talade till sitt försvar:
2 Jag är lycklig över att jag i dag ska försvara mig inför dig, kung Agrippa, angående allt som jag anklagas för av judarna,
3 särskilt därför att jag vet att du mycket väl känner till judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att du vill höra på mig med tålamod.
4 Hur jag alltså har levt mitt liv från min ungdom, sådant det har varit från början bland mitt folk i Jerusalem, det känner alla judar till.
5 De som förut har känt mig kan vittna om de vill, att jag levde som farisé, det strängaste partiet i vår gudsdyrkan.
6 Och nu står jag här inför rätta för hoppet om det löfte som gavs av Gud till våra fäder,
7 till vilket våra tolv stammar, som tjänar Gud oavlåtligt natt och dag, hoppas nå fram. För detta hopps skull, kung Agrippa, blir jag anklagad av judarna.
8 Varför blir det av er ansett för otroligt att Gud uppväcker döda?
9 Jag för min del menade alltså att jag borde med all makt strida mot Jesu, nasaréns, namn,
10 vilket jag också gjorde i Jerusalem. Och många heliga kastade jag i fängelse, sedan jag hade fått fullmakt av översteprästerna. Och då de blev dödade, röstade jag för det.
11 Och jag straffade dem ofta i alla synagogor för att tvinga dem till hädelse, och jag gick så långt i raseri mot dem att jag förföljde dem ända till utländska städer.
12 När jag i detta ärende for till Damaskus med översteprästernas fullmakt och uppdrag,
13 fick jag mitt på dagen, o konung, under färden se ett sken från himlen, klarare än solens glans, kringstråla mig och dem som reste med mig.
14 Och vi föll alla till marken, och jag hörde en röst tala till mig och säga på hebreiska: Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är svårt för dig att spjärna mot udden.
15 Då sa jag: Vem är du, Herre? Och han sa: Jag är Jesus, den som du förföljer.
16 Men res dig upp och stå på dina fötter. För jag har uppenbarat mig för dig med den avsikten att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag kommer att visa dig,
17 och rädda dig undan folket och hedningarna, som jag nu sänder dig till,
18 för att öppna deras ögon så att de vänder sig från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud, för att de ska få syndernas förlåtelse och arvedel bland dem som är helgade genom tron på mig.
19 Därför, kung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen,
20 utan började förkunna först för dem som var i Damaskus och Jerusalem, och över hela Judeens land och sedan för hedningarna, att de skulle ångra sig och omvända sig till Gud, och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.
21 För den sakens skull grep judarna mig i templet och försökte döda mig.
22 Men efter att ha fått hjälp av Gud, står jag ännu i denna dag och vittnar för både små och stora och säger inget annat än det profeterna och Mose har sagt skulle ske:
23 Att Kristus skulle lida och att han som den förste av dem som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset för folket och för hedningarna.
24 Då han så talade till sitt försvar, sa Festus med hög röst: Du är från vettet, Paulus, din stora lärdom har gjort dig galen!
25 Men han sa: Högt ärade Festus, jag är inte galen utan jag talar sanna och förnuftiga ord.
26 Kungen känner ju till allt detta, därför talar jag också frimodigt inför honom. För jag är övertygad om att inget av detta är obekant för honom. Det har ju inte hänt i en avkrok.
27 Tror du profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.
28 Då sa Agrippa till Paulus: Det är lite som fattas, att du övertalar mig att bli en kristen.
29 Och Paulus svarade: Vare sig lite eller mycket, skulle jag önska inför Gud att inte bara du utan alla de som hör mig i dag blev sådana som jag är, bortsett från dessa bojor.
30 När han hade sagt detta stod kungen upp, och landshövdingen och Bernice och de som satt där tillsammans.
31 Och när de gick därifrån, talade de med varandra och sa: Denne man har ingenting gjort som förtjänar död eller fängelse.
32 Och Agrippa sa till Festus: Denne man hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.