Bible

1 Då nu Festus hade anlänt till provinsen, reste han efter tre dagar från Cesarea upp till Jerusalem. 2 Då framförde översteprästen och de främsta bland judarna sina anklagelser mot Paulus inför honom. Och de bad honom 3 och begärde den tjänsten från honom, att han skulle låta honom föras till Jerusalem, medan de skulle ligga i bakhåll för att döda honom under vägen. 4 Men Festus svarade då att Paulus hölls i förvar i Cesarea och att han själv inom kort skulle resa dit. 5 Han sa: De bland er som har möjlighet kan då komma dit ner med mig, och om det finns något fel hos mannen, så kan de anklaga honom. 6 Och sedan han hade uppehållit sig hos dem i mer än tio dagar, reste han ner till Cesarea. Dagen därpå satte han sig på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras fram. 7 Då han kom in, ställde sig de judar som hade kommit ner från Jerusalem, runt omkring och framförde mot Paulus många och svåra anklagelser som de inte kunde bevisa. 8 Han försvarade sig, och sa: Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag förbrutit mig. 9 Men Festus, som ville ställa in sig hos judarna, svarade Paulus och sa: Vill du fara upp till Jerusalem och där stå till rätta inför mig i denna sak? 10 Då sa Paulus: Jag står inför kejserlig domstol, där jag bör dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, som du också vet mycket väl. 11 Men om jag nu är en lagbrytare eller har gjort något som är värt döden, så vägrar jag inte att dö. Men om det som de anklagar mig för är utan grund, så kan ingen utlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren. 12 Då överlade Festus med sitt råd och svarade: Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara. 13 Och efter några dagar kom kung Agrippa och Bernice till Cesarea för att hälsa på Festus. 14 Och medan de vistades där i flera dagar, framlade Festus Paulus sak för kungen och sa: Det är en man som av Felix har lämnats kvar som fånge, 15 som översteprästerna och judarnas äldste underrättade mig om när jag kom till Jerusalem och begärde att få honom dömd. 16 Jag svarade dem: Det är inte romersk sed att utlämna någon människa till att dö, förrän den som blir anklagad har fått stå ansikte mot ansikte med sina anklagare och fått tillfälle att försvara sig mot anklagelsen. 17 Därför, då de kom hit, satte jag mig utan dröjsmål nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram. 18 Men då anklagarna kom fram, kom de inte med någon anklagelse mot honom för sådant som jag hade tänkt, 19 utan hade tvistefrågor mot honom om deras gudsdyrkan, och om en viss Jesus som var död, vilken Paulus påstod var i livet. 20 Och eftersom jag inte visste hur jag skulle handla i denna tvist, frågade jag om han ville fara till Jerusalem och där ställas inför rätta i denna sak. 21 Men då Paulus yrkade på att få bli kvar för att få sin sak avgjord inför Augustus, gav jag order att han skulle hållas i förvar till dess jag kunde sända honom till kejsaren. 22 Då sa Agrippa till Festus: Jag vill också själv gärna höra mannen. Han sa: I morgon ska du få höra honom. 23 Och nästa dag kom Agrippa och Bernice med stor prakt och gick in i domsalen tillsammans med befälhavarna och de främsta männen i staden. Och på Festus befallning fördes Paulus fram. 24 Och Festus sa: Kung Agrippa och alla män som är närvarande med oss, här ser ni den man för vars skull hela skaran av judar har vänt sig till mig, både i Jerusalem och här, och högljutt krävt att han inte borde få leva längre. 25 Men då jag har funnit att han inte har gjort något som är värt döden, och då han själv har vädjat till Augustus, har jag beslutat att skicka honom dit. 26 Jag har inte något säkert att skriva angående honom till min herre. Därför har jag fört fram honom inför er och särskilt inför dig, kung Agrippa, för att jag ska ha något att skriva när förhöret är över. 27 För det förefaller mig meningslöst att skicka en fånge utan att ange vad han är anklagad för.