1Sångernas sång, av Salomo.
2Kyssar vill jag dricka ur hans mun! — Din kärlek är ljuvare än vin.
3Ljuvligt doftar din balsam, som Turak-balsam är ditt namn, och kvinnorna älskar dig.
4Ta mig med, låt oss skynda, för mig, konung, till ditt rum. Vi skall jubla och glädjas över dig och prisa din kärlek högre än vin. Med rätta älskar de dig.
5Jag är svart och skön, ni Jerusalems döttrar, svart som Kedars tält, som Shalmas hyddor.
6Bry er inte om att jag är svart, att solen har bränt mig. Min mors söner grälade på mig, de satte mig att vakta vingårdarna. Min egen vingård vaktade jag inte.
7Säg mig, min käraste, var du vallar din hjord och var du rastar vid middagstid, så att jag inte förirrar mig till dina vänners hjordar.
8Vet du inte det, du skönaste bland kvinnor, så följ bara fårens spår och låt dina killingar beta vid herdarnas läger.
9Vid ett sto i faraos spann vill jag likna dig, min älskade.
10Dina vackra kinder smyckas av hängen, din hals av pärlor.
11Hängen av guld skall vi göra åt dig med kulor av silver.
12När kungen ligger på sin bädd sprider min nardus sin doft.
13Min vän är som knytet med myrra, som vilar mellan mina bröst.
14Min vän är en klase hennablom i En-Gedis vingårdar.
15Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon är duvor.
16Vad du är skön, min vän, ja, du är ljuvlig! Grönskande är vårt läger,
17cedrarna är bjälkar i vårt hus, cypresserna vårt tak.