1Jag är en vildros på Sharons slätt, en lilja i dalen.
2Som en lilja bland tistlar är min älskade bland flickor.
3Som ett äppelträd i skogen är min vän bland de unga männen. Jag njuter av att sitta i dess skugga, dess frukt är söt för min gom.
4Han för mig till vinhuset under sin kärleks fana.
5Styrk mig med druvkakor, vederkvick mig med äpplen, jag är sjuk av kärlek.
6Mitt huvud vilar på hans vänstra arm, hans högra omfamnar mig.
7Jag besvär er, Jerusalems döttrar, vid fältens gaseller och hindar: stör inte kärleken, väck den inte, förrän den själv vill.
8Hör, min vän kommer! Där är han, han springer över bergen, dansar fram över höjderna.
9Min vän är lik en gasell, lik en ung hjort. Där står han vid vår gavel, spanar genom fönstret, tittar in genom gallret.
10Min vän säger till mig: Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut!
11Vintern är över, regntiden är förbi.
12Marken täcks av blommor, sångens tid är inne, turturduvan hörs i vårt land.
13Fikonträdet får kart, vinstocken går i doftande blom. Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut!
14Min duva bland bergets klyftor, i klipphyllans gömsle, låt mig se dig, låt mig höra din röst! Din röst är ljuv, din gestalt så skön.
15Fånga rävarna åt oss, de små rävarna, som härjar i vingårdarna, våra vingårdar som går i blom.
16Min vän är min och jag är hans, han som vallar sin hjord bland liljor.
17Tills vinden vaknar och skuggorna flyr, ströva omkring, min vän, som en gasell, som en ung hjort på de kryddoftande bergen.