1Min son, om du har gått i borgen för en vän och gett ditt handslag åt en främling,
2då är du snärjd av dina egna ord, fångad av vad du själv har sagt.
3Gör så här, min son, för att befria dig när du har råkat i en annans våld: skynda i väg och bestorma honom,
4unna dig ingen sömn, ge dig inte någon ro.
5Rädda dig som gasellen undan jägaren, som fågeln ur fågelfängarens hand.
6Gå till myran, du late, se hur hon gör och bli vis.
7Hon har ingen härskare över sig, ingen fogde eller furste,
8ändå skaffar hon föda om sommaren, samlar sin mat vid skördetiden.
9Hur länge skall du ligga, du late, när skall du vakna och stiga upp?
10Sov lite till, slumra lite till, vila lite till med armarna i kors —
11och fattigdomen är över dig som en rånare, armodet som en beväpnad man.
12En ond människa, en illasinnad man, talar med kluven tunga,
13blinkar med ögonen, skrapar med foten, gör tecken med fingrarna.
14Han är falsk i sinnet, smider ränker och vållar ständigt tvister.
15Därför skall olyckan överraska honom, han krossas plötsligt och ohjälpligt.
16Sex ting är det som Herren hatar, sju är det han avskyr:
17stolta ögon, falsk tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod,
18ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till allt som är ont,
19menedaren som vittnar falskt och den som vållar tvist mellan bröder.
20Lev efter din fars bud, min son, förkasta inte din mors undervisning.
21Bär dem alltid vid ditt hjärta och bind dem kring din hals.
22Då skall de leda dig när du går, vaka över dig när du sover och tala till dig när du vaknar.
23Ty budet är en lampa och undervisningen ett ljus, och fostrande tillrättavisning är vägen till livet.
24De bevarar dig för din nästas hustru, för den främmande kvinnans lena tunga.
25Ha inte begär till hennes skönhet, låt henne inte fånga dig med sina ögonkast.
26En hora kan kosta dig din sista brödbit, men den gifta kvinnan är ute efter ditt liv.
27Kan man bära glöd i mantelvecket utan att kläderna tar eld?
28Kan man gå på glödande kol utan att bränna fötterna?
29Likadant om man ligger med en annans hustru: den som rör henne får sitt straff.
30Ingen föraktar en tjuv som stjäl för att stilla sin hunger,
31men när han ertappas får han betala sjufalt och lämna ifrån sig allt han äger.
32Vettlös är den som begår äktenskapsbrott, han störtar sig själv i fördärvet.
33Han drabbas av skam och skada, hans vanära utplånas aldrig.
34Ty mannen rasar i sin svartsjuka, och hans hämnd blir skoningslös,
35ingen gottgörelse tar han emot, inga aldrig så stora mutor.