1Min son, håll fast vid mina ord och bevara mina bud inom dig.
2Håll mina bud så får du leva, bevara min lära som din ögonsten.
3Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4Kalla visheten din syster och insikten din vän:
5de bevarar dig för den främmande kvinnan, för henne som talar så förföriskt.
6När jag stod vid fönstret i mitt hus och såg ut genom gallret
7såg jag bland de oerfarna en oförståndig yngling.
8Han kom gående vid hennes gathörn i riktning mot hennes hus
9på kvällen då skymningen föll, då nattens mörker bröt in.
10Då kom honom kvinnan till mötes, klädd som en hora och med sluga planer.
11Rastlös och ostyrig är hon, kan aldrig hålla sig hemma —
12än på gatan, än på torget, på pass i varje gathörn.
13Hon grep tag i honom och kysste honom och sade med skamlös uppsyn:
14»Jag var skyldig ett gemenskapsoffer och har nu infriat mitt löfte.
15Därför gick jag ut för att möta dig, jag sökte dig och fann dig.
16Min säng står bäddad med täcken av färgat egyptiskt linne,
17jag har bestänkt min bädd med myrra, aloe och kanel —
18kom, låt oss berusa oss med kärlek och njuta dess vällust ända till morgonen.
19Min man är inte hemma, han är på resa och långt härifrån,
20han tog med sig penningpungen, först vid fullmånen kommer han hem.«
21Hon övertalar honom med sitt prat och förleder honom med sin lena tunga.
22Han går genast med henne, lik en oxe som leds till slakt, lik en hjort som hoppar i snaran
23och får levern genomborrad av en pil, lik en fågel som flyger mot fällan — han anar inte att hans liv står på spel.
24Hör därför på mig, mina barn, och lyssna till mina ord.
25Låt dig inte lockas med på hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar,
26ty många har fallit för hennes hand, otaliga är hennes offer.
27Från hennes hus går vägen till dödsriket, till dödens boning för den ner.