1Denna syn lät Herren Gud mig se: han skapade en svärm gräshoppor när gräset spirade på nytt efter kungens slåtter.
2Och när de hade ätit upp nästan allt gräs i landet sade jag: »Förlåt ditt folk, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?«
3Då ångrade sig Herren och sade: »Det skall inte ske.«
4Denna syn lät Herren Gud mig se: han kallade på eldregnet, och när det hade förtärt det stora djupet och höll på att förtära åkerjorden
5sade jag: »Sluta, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?«
6Då ångrade sig Herren. »Inte heller detta skall ske«, sade Herren Gud.
7Denna syn lät Herren Gud mig se: han stod vid en mur med ett lod i handen.
8Och Herren frågade mig: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »Ett lod.« Då sade Herren: »Se, jag prövar mitt folk Israel med ett lod; jag kan inte längre skona det.
9Isaks offerplatser skall härjas och Israels helgedomar läggas öde. Jag skall höja mitt svärd mot Jerobeams ätt.«
10Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: »Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande.
11Han säger: Jerobeam skall dö för svärd, och Israel skall föras bort från sitt land.«
12Till Amos sade Amasja: »Gå din väg, siare, försvinn till Juda — där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet!
13Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.«
14Amos svarade Amasja: »Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon.
15Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel.
16Så hör nu Herrens ord: Du säger alltså: ’Profetera inte mot Israel, predika inte mot Isaks ätt!’
17Därför säger Herren: Din hustru skall bli en hora i staden, dina söner och döttrar skall falla för svärd, din mark skall mätas upp och styckas. Själv skall du dö på oren mark, och Israel skall föras bort från sitt land.«