1Denna syn lät Herren Gud mig se: en korg med mogen frukt.
2Och han frågade: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »En korg med mogen frukt.« Då sade Herren till mig: Mitt folk Israel är moget för sitt fall, jag kan inte längre skona det.
3Den dagen, säger Herren Gud, skall sångerskorna i slottet jämra sig: lik i mängder ligger slängda överallt. Tyst!
4Hör detta, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet!
5Ni säger: »När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen,
6köpa de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.«
7Herren har svurit vid Jakobs stolthet att aldrig glömma något de gjort.
8Skulle inte jorden skälva för detta så att alla som bor där får sorg? Skulle inte hela jorden stiga och sjunka som Nilen, Egyptens flod?
9Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstid och lägger jorden mörk på ljusa dagen.
10Jag vänder era fester i sorg och alla era sånger i klagan, jag klär alla höfter i säckväv och låter alla gå med rakat huvud, jag sänder sorg som efter ende sonen och låter slutet bli en bitter dag.
11Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet — inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.
12Då skall de irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.
13Den dagen skall vackra flickor och unga män segna ner av törst,
14de som svär vid Samarias synd och säger: »Så sant din gud lever, Dan!« och: »Så sant Beer Shevas starkhet lever!« — de skall falla och aldrig resa sig mer.