Luke 16
1 Jesus sa också till sina lärjungar: ˮEn rik man hade en förvaltare som blev anklagad för att slösa bort hans egendom.
2 Då kallade han honom till sig och sa: ʼVad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning, för du kan inte längre få vara förvaltare.ʼ
3 Då tänkte förvaltaren: ʼVad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är för svag att gräva, och tigga skäms jag för.
4 Nu vet jag vad jag ska göra så att folk välkomnar mig i sina hem när jag avskedats från min tjänst.ʼ
5 Och han kallade till sig av sin herres skuldsatta, en i sänder, och frågade den förste: ʼHur mycket är du skyldig min herre?ʼ
6 Han svarade: ʼHundra krus olivolja.ʼ Förvaltaren sa: ʼTa ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio.ʼ
7 Han frågade en annan: ʼOch du, hur mycket är du skyldig?ʼ Han svarade: ʼHundra tunnor vete.ʼ Då sa han: ʼTa ditt skuldebrev och skriv åttio.ʼ
8 Och hans herre lovordade den ohederlige förvaltaren för hans list. För världens människor är listigare mot sina egna än vad ljusets människor är.
9 Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen. Då ska de välkomna er i de eviga boningarna när rikedomen tagit slut.
10 Den som är trogen i smått är trogen även i stort, och den som är orättfärdig i smått är orättfärdig även i stort.
11 Om ni inte varit trogna i fråga om den orättfärdiga rikedomen, vem vill då anförtro er det verkligt sanna?
12 Och om ni inte varit trogna med det som ägs av andra, vem vill då ge er vad som tillhör er?
13 Ingen slav kan tjäna två herrar. För då kommer han att hata den ene och älska den andre eller hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och rikedomen.ˮ
14 Fariseerna, som älskade pengar, hörde allt detta och hånade honom.
15 Då sa Jesus till dem: ˮNi är sådana som vill framstå som rättfärdiga inför människor. Men Gud känner era hjärtan. För det som är upphöjt i människors ögon är vidrigt inför Gud.
16 Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike och alla vill tränga sig in.
17 Men det är lättare för himmel och jord att försvinna än att en enda prick av lagen faller bort.
18 Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
19 En rik man klädde sig i purpur och fint linne och levde varje dag i fest och lyx.
20 Men vid hans port var lagd en fattig man vid namn Lasaros. Han var full av sår
21 och längtade att få äta sig mätt av smulorna från den rike mannens bord. Dessutom kom hundarna och slickade hans sår.
22 Så hände sig att den fattige dog, och änglarna bar honom till platsen intill Abraham. Även den rike dog och begravdes.
23 När han plågades i dödsriket tittade han upp och fick se Abraham långt borta, och Lasaros intill honom.
24 Då ropade han: ʼFader Abraham, förbarma dig över mig! Sänd Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i denna eld!ʼ
25 Men Abraham svarade: ʼBarn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasaros likaså det onda. Nu får han tröst, och du plågas.
26 Dessutom har ordnats en stor klyfta mellan oss och er. Det ska omöjliggöra för dem som vill ta sig över härifrån till er eller därifrån till oss.ʼ
27 Mannen sa: ʼDå ber jag dig, fader, att du sänder Lasaros till min fars hus
28 för att varna mina fem bröder så att inte de också kommer till denna plågans plats.ʼ
29 Men Abraham sa: ʼDe har Mose och profeterna. Dem ska de lyssna till.ʼ
30 Men han sa: ʼNej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda ska de omvända sig.ʼ
31 Abraham svarade honom: ʼLyssnar de inte till Mose och profeterna ska de inte heller bli övertygade om någon uppstår från de dödaʼ.ˮ