Bible

1 Alla skatteindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att lyssna på honom. 2 Men fariseerna och de skriftlärda var irriterade och sa: ˮDen mannen välkomnar syndare och äter med dem.ˮ 3 Då berättade Jesus denna liknelse för dem: 4 ˮOm någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det förlorade tills han finner det? 5 Och när han funnit det lägger han det på sina axlar och gläds. 6 När han sedan kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: ʼGläds med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat.ʼ 7 Jag säger er att på samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som vänder om, inte över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om. 8 Eller en kvinna som har tio silvermynt och tappar bort ett av dem. Tänder hon inte då en lykta och sopar huset och letar noga tills hon hittar det? 9 Och när hon hittat silvermyntet samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: ʼGläds med mig, för jag har hittat silvermyntet som jag hade förlorat.ʼ 10 Jag säger er att på samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.ˮ 11 Och Jesus sa: ˮEn man hade två söner. 12 Den yngre sa till sin far: ʼFar, ge mig min del av förmögenheten.ʼ Då skiftade han sina tillgångar mellan dem. 13 Efter några dagar sålde den yngre sonen allt han ägde och gav sig av till ett främmande land i fjärran. Där levde han ett vilt och festande liv och slösade bort sin förmögenhet. 14 Men när han hade gjort slut på allt kom en svår hungersnöd över det landet och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en man i det landet. Och mannen sände ut honom på sina ägor för att ta hand om svin. 16 Han längtade efter att få äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt. Men ingen gav honom något. 17 Då kom han till insikt och sa: ʼHur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här går jag och svälter. 18 Jag bryter upp och går till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. 19 Jag förtjänar inte längre att kallas din son. Behandla mig som en av dina daglönare.ʼ 20 Så han bröt upp och kom till sin far. Han var ännu långt borta när hans far fick se honom och greps av medlidande. Fadern sprang fram och omfamnade och kysste honom. 21 Sonen sa till honom: ʼFar, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag förtjänar inte längre att kallas din son.ʼ 22 Men fadern sa till sina slavar: ʼFort, ta fram den finaste dräkten och klä honom i den. Och sätt en ring om hans hand och sandaler på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den så att vi kan äta och fira. 24 För min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är funnen.ʼ Och firandet började. 25 Men hans äldre son var ute på ägorna. När han var på väg hem och närmade sig huset hörde han musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och undrade vad det var frågan om. 27 Han svarade: ʼDin bror har kommit hem och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.ʼ 28 Då blev han arg och vägrade gå in. Så hans far kom ut och försökte övertala honom. 29 Men han svarade sin far: ʼLyssna, här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud. Men aldrig har du ens gett mig en killing så att jag kunde festa med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, sonen som gjort slut på din förmögenhet tillsammans med horor, då slaktade du gödkalven för hans skull!ʼ 31 Fadern sa till honom: ʼMitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men det var nödvändigt att fira och glädjas. För denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är funnenʼ.ˮ