Luke 13
1 Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offerdjur.
2 Han sa till dem: ˮMenar ni att dessa galileer var värre syndare än alla andra galileer eftersom de fick lida så?
3 Nej, säger jag, men om ni inte vänder om ska även ni gå förlorade.
4 Eller de arton som tornet i Siloam störtade ner över och dödade. Menar ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem?
5 Nej, säger jag, men om ni inte vänder om ska även ni gå förlorade.ˮ
6 Han berättade denna liknelse: ˮEn man hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Han kom för att söka frukt på det, men fann ingen.
7 Då sa han till sin trädgårdsmästare: ʼTitta här, i tre år har jag kommit och sökt efter frukt på detta fikonträd utan att finna någon. Hugg ner det. Varför ska det få suga ut jorden?ʼ
8 Men han svarade: ʼHerre, låt det stå kvar även i år, så ska jag gräva omkring det och gödsla.
9 Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, hugg ner det dåʼ.ˮ
10 Jesus undervisade i en av synagogorna på en sabbat.
11 Där fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande. Hon var krokryggig och kunde inte helt räta på sig.
12 När Jesus såg henne kallade han henne till sig och sa: ˮKvinna, du är fri från din sjukdom.ˮ
13 Han lade händerna på henne och genast rätade hon på sig och prisade Gud.
14 Men synagogföreståndaren som var upprörd över att Jesus botade på sabbaten sa till folket: ˮSex dagar ska man arbeta, då kan ni komma och bli botade. Men inte på sabbaten.ˮ
15 Då svarade Herren honom: ˮHycklare! Löser inte var och en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från båset och leder bort och vattnar den?
16 Men här har vi en Abrahams dotter som Satan hållit bunden i hela arton år. Skulle inte hon få bli löst från sin boja på sabbaten?ˮ
17 Och när han sa detta skämdes alla hans motståndare. Men allt folket gladde sig över allt det underbara som han utförde.
18 Sedan sa han: ˮVad är Guds rike likt? Vad ska jag jämföra det med?
19 Det är likt ett senapskorn som en man tar och lägger i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.ˮ
20 Han sa igen: ˮVad ska jag likna Guds rike vid?
21 Det är likt en surdeg som en kvinna blandar med tre mått mjöl tills allt blir syrat.ˮ
22 Jesus gick genom städer och byar och undervisade på sin väg till Jerusalem.
23 Någon frågade honom: ˮHerre, är det bara få som blir frälsta?ˮ Han sa till dem:
24 ˮGör ert allra yttersta för att komma in genom den trånga dörren. För jag säger er att många ska försöka komma in men inte kunna det
25 när väl husbonden rest sig upp och låst dörren. Och när ni står utanför och knackar och säger: ʼHerre, öppna för oss,ʼ då ska han svara er: ʼJag vet inte varifrån ni är.ʼ
26 Då ska ni säga: ʼVi åt och drack i din närvaro, och du undervisade på våra gator.ʼ
27 Och han ska säga: ʼJag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som lever orättfärdigt.ʼ
28 Där ska ni gråta och våndas när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utkastade.
29 Människor ska komma från öster och väster och norr och söder, och ligga till bords i Guds rike.
30 Och de är sist som ska bli först, och de är först som ska bli sist.ˮ
31 Just då kom några fariseer fram och sa till honom: ˮSkynda dig härifrån, för Herodes vill döda dig.ˮ
32 Jesus svarade dem: ˮGå och säg till den räven: ʼLyssna, jag kastar ut demoner och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen når jag målet.
33 Men jag måste vandra i dag och i morgon och i övermorgon, för en profet kan omöjligen dödas på annan plats än i Jerusalem.ʼ
34 Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte.
35 Lyssna, ert hus lämnas åt er själva. Jag säger er att ni kommer inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.ˮ