Bible

1 Folk var nu samlade i tusental så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först till sina lärjungar: ˮAkta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. 2 Inget är gömt som inte ska uppenbaras och inget är hemligt som inte ska bli känt. 3 Därför ska allt det ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och det ni har viskat i rummen ska ropas ut från taken. 4 Mina vänner, jag säger till er: Var inte rädda för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra mer. 5 Jag ska låta er veta vem ni ska frukta. Frukta Honom som efter att ha dödat har makt att kasta i helvetet. Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta. 6 Säljs inte fem sparvar för några småmynt? Och ingen av dem är glömd av Gud. 7 Men på er är till och med varje hårstrå på huvudet räknat. Var inte rädda, ni är mer värda än många sparvar. 8 Jag säger er: Var och en som bekänner mig inför människorna ska även Människosonen kännas vid inför Guds änglar. 9 Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. 10 Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande ska inte få förlåtelse. 11 När man drar er inför synagogor och makthavare och myndigheter så oroa er inte för hur eller vad ni ska säga till ert försvar. 12 För den helige Ande ska i den stunden lära er vad ni ska säga.ˮ 13 Någon i mängden sa till honom: ˮLärare, säg åt min bror att dela arvet med mig.ˮ 14 Men Jesus svarade honom: ˮMänniska, vem har satt mig till domare eller skiftesman mellan er?ˮ 15 Sedan sa han till dem: ˮAkta er mycket noga för all slags girighet, för livet handlar inte om materiellt överflöd.ˮ 16 Och han berättade en liknelse för dem: ˮEn rik man hade åkrar som gav i överflöd. 17 Och han funderade: ʼVad ska jag göra? Jag har inte plats för mina skördar.ʼ 18 Han sa: ʼSå här ska jag göra. Jag river mina lador och bygger större. Och där ska jag lagra all min säd och allt mitt goda. 19 Sedan kan jag säga till mig själv: Du har nu mycket gott i förvar för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.ʼ 20 Men Gud sa till honom: ʼDåre! I natt ska din själ krävas tillbaka. Vem ska då få vad du har samlat?ʼ 21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.ˮ 22 Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ˮDärför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska ta på er. 23 Livet är mer än maten och kroppen mer än kläderna. 24 Tänk på korparna som varken sår eller skördar eller har förrådshus eller lada. Ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? 25 Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda meter till sin livslängd? 26 Om ni inte ens förmår det minsta lilla, varför bekymrar ni er om det övriga? 27 Tänk på blommorna, hur de växer. De varken arbetar eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin härlighet var klädd som en av dem. 28 När nu Gud så kläder gräset på marken som i dag står och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Er tro är liten. 29 Var inte för upptagna med vad ni ska äta och dricka, och jaga inte upp er. 30 För efter allt detta strävar världens folk, men er Fader vet att ni behöver detta. 31 Sök istället hans rike så ska ni även få detta. 32 Var inte rädd, du lilla hjord, för er Fader har i glädje beslutat att ge er riket. 33 Sälj vad ni äger och ge till behövande. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen. Dit når ingen tjuv och där förstör ingen mal. 34 För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara. 35 Var klädda för tjänst och håll lyktorna brinnande. 36 Och var lika dem som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som är redo att genast öppna för honom när han kommer och knackar. 37 Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Det jag säger till er är sant: Han ska klä sig för tjänst och låta dem lägga sig till bords och gå och betjäna dem. 38 Kommer han mitt i natten eller nära gryningen, saliga är de om han finner dem vakande. 39 Men det förstår ni att om husbonden visste vilken timme tjuven kom skulle han inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 40 Var också ni beredda, för Människosonen kommer i en timme då ni inte väntar det.ˮ 41 Petrus frågade: ˮHerre, gäller din liknelse oss eller gäller den alla?ˮ 42 Herren sa: ˮVem är alltså en trogen och förståndig förvaltare som av sin herre blir satt över sitt husfolk till att ge dem mat i rätt tid? 43 Salig är den slaven om hans herre finner honom göra så när han kommer. 44 Jag säger er sanningen: Han ska låta honom förvalta allt han äger. 45 Men om slaven skulle tänka: ʼMin herre dröjer,ʼ och han börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig berusad, 46 då ska hans herre komma en oväntad dag och i en oväntad timme och hugga honom i bitar och låta honom få sin plats bland de trolösa. 47 Den slav som vet vad hans herre vill men inte förbereder eller gör något efter hans vilja, ska få många piskrapp. 48 Men den som ovetande gör något som förtjänar spöstraff ska bara få några piskrapp. Av den som fått mycket ska det krävas mycket, och av den som blivit betrodd med mycket ska det utkrävas desto mer. 49 Jag har kommit för att kasta en eld på jorden, och jag önskar så att den redan brann! 50 Men jag har ett dop som väntar, och jag är svårt ansatt tills det är fullbordat. 51 Tror ni jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, däremot splittring. 52 För härefter ska fem i samma familj leva splittrade, tre mot två och två mot tre, 53 far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.ˮ 54 Han sa också till folket: ˮNär ni ser ett moln stiga upp i väster säger ni genast att det blir regn. Och det blir så. 55 Och när det blåser sydlig vind säger ni att det blir hett. Och så sker. 56 Hycklare, jordens och himlens utseende förstår ni att tyda, men varför kan ni inte tyda den här tiden? 57 Och varför dömer ni inte själva om vad som är rätt? 58 När du går med din motpart till domaren så gör under vägen vad du kan för att förlikas med honom. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och rättstjänaren kastar dig i fängelse. 59 Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du betalt det allra sista.ˮ