Bible

1 Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att timmen hade kommit då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som var i världen, och han älskade dem in i det sista. 2 Vid tiden för kvällsmål hade djävulen redan lagt i hjärtat på Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3 Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle återvända till Gud. 4 Han reste sig från bordet, tog av sig överkläderna och tog en handduk och band den om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 6 När han kom till Simon Petrus sa denne till honom: ˮHerre, ska du tvätta mina fötter?ˮ 7 Jesus svarade: ˮVad jag gör förstår du inte nu, men senare ska du förstå det.ˮ 8 Petrus sa: ˮAldrig någonsin får du tvätta mina fötter.ˮ Jesus svarade: ˮOm jag inte tvättar dig har du ingen del i mig.ˮ 9 Simon Petrus sa: ˮHerre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud.ˮ 10 Jesus sa till honom: ˮDen som har badat behöver inte tvätta annat än fötterna, han är för övrigt ren. Och ni är rena, men inte alla.ˮ 11 Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, därför sa han att de inte alla var rena. 12 När han hade tvättat deras fötter, tagit på sig överkläderna och åter lagt sig till bords, sa han: ˮFörstår ni vad jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig Lärare och Herre. Och det är rätt, för det är jag. 14 När nu jag, er Herre och Lärare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 För jag har gett er ett exempel, för att ni ska göra som jag har gjort mot er. 16 Det jag säger till er är verkligen sant: Slaven är inte förmer än sin herre, och sändebudet är inte förmer än den som har sänt honom. 17 Om ni vet detta är ni saliga om ni också gör så. 18 Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag utvalt. Men Skriften ska fullbordas: Den som åt brödet med mig har vänt sig emot mig. 19 Jag säger detta till er redan nu innan det sker, för att ni när det har skett ska tro, att Jag Är. 20 Det jag säger till er är verkligen sant: Den som tar emot någon som jag sänder tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.ˮ 21 När Jesus hade sagt detta blev han omskakad i sin ande och vittnade: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: En av er ska förråda mig.ˮ 22 Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena. 23 En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords nära intill Jesus. 24 Simon Petrus gav honom ett tecken att fråga vem han talade om. 25 Han lutade sig då mot Jesu bröst och sa: ˮHerre, vem är det?ˮ 26 Jesus svarade: ˮDet är han som får brödbiten som jag nu doppar.ˮ Och efter att ha doppat brödbiten gav han den åt Judas, Simon Iskariots son. 27 När Judas hade tagit emot brödbiten for Satan in i honom. Jesus sa därför till honom: ˮGör genast vad du ska göra.ˮ 28 Men ingen av dem som låg till bords förstod varför han sa detta till honom. 29 Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa något som de behövde till högtiden, eller ge något till de fattiga. 30 När han hade tagit emot brödbiten gick han genast ut. Det var natt. 31 När Judas hade gått ut sa Jesus: ˮNu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. 32 Är nu Gud förhärligad i honom ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska snart förhärliga honom. 33 Barn, jag är hos er ännu en kort tid. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sa till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. 34 Ett nytt bud ger jag er: Ni ska älska varandra. Så som jag älskat er ska också ni älska varandra. 35 Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.ˮ 36 Simon Petrus sa till honom: ˮHerre, vart går du?ˮ Jesus svarade: ˮDit jag går kan du inte följa mig nu, men senare ska du följa mig.ˮ 37 Petrus frågade: ˮHerre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill ge mitt liv för dig.ˮ 38 Jesus svarade: ˮVill du ge ditt liv för mig? Det jag säger till dig är verkligen sant: Tuppen ska inte gala förrän du tre gånger förnekat mig.