1En psalm av Asaf. Gud, hednafolken trängde in i din arvedel, de vanhelgade ditt heliga tempel, de gjorde Jerusalem till en grushög.
2De gav dina tjänares kroppar som mat åt himlens fåglar, dina trognas kött åt markens djur.
3De spillde deras blod som vatten runt Jerusalem, och ingen begravde dem.
4Vi föraktas av våra grannar, hånas av dem som bor omkring oss.
5Hur länge, HERRE? Ska du vara vred för evigt? Hur länge ska din lidelse brinna som eld?
6Ös din vrede över hednafolken som inte känner dig, över de riken som inte åkallar ditt namn,
7för de har slukat Jakob och ödelagt hans boning.
8Tillräkna oss inte våra fäders synder, låt din barmhärtighet möta oss snart, för vi har sjunkit mycket djupt.
9Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och försona våra synder för ditt namns skull!
10Varför ska folken få säga: "Var är nu deras Gud?" Låt våra ögon få se hur det blir känt bland folken att du hämnas dina tjänares spillda blod.
11Låt fångarnas klagan komma inför ditt ansikte, låt dödens barn få leva genom din starka arm.
12Låt våra grannar få sjufalt igen för sitt hån mot dig, Herre.
13Då ska vi, ditt folk och fåren i din hjord, tacka dig för evigt och förkunna ditt lov från släkte till släkte.