1För körledaren. En psalm av David. Min lovsångs Gud, var inte tyst,
2för de öppnar sin gudlösa mun, sin falska mun mot mig. De talar mot mig med lögnaktig tunga.
3Med hatiska ord omringar de mig, de strider mot mig utan orsak.
4Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber.
5De lönar gott med ont och min kärlek med hat.
6Sätt en gudlös över honom, låt en åklagare stå på hans högra sida.
7När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldig och hans bön bli till synd.
8Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete.
9Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.
10Låt hans barn irra runt och tigga och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem.
11Låt ockraren få grepp om allt han äger och främlingar plundra hans egendom.
12Låt ingen visa barmhärtighet mot honom och ingen förbarma sig över hans faderlösa.
13Låt hans ättlingar bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled.
14Låt hans fäders skuld bli ihågkommen inför HERREN och hans mors synd inte utplånas,
15låt dem alltid finnas inför HERREN och låt minnet av dem utrotas från jorden.
16Han hade ju ingen tanke på att vara barmhärtig, utan jagade den som var svag, fattig och bedrövad i hjärtat för att döda honom.
17Han älskade förbannelse och den drabbade honom, han ville inte ha välsignelse och den flydde från honom.
18Han bar förbannelse som sin dräkt, och den trängde in som vatten i hans inre och som olja i hans ben.
19Låt den bli som hans mantel att svepa sig i, som ett bälte att ständigt spänna om sig.
20Detta är mina anklagares lön från HERREN, till dem som talar ont mot min själ.
21Men du, HERRE min Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Din nåd är god, rädda mig,
22för jag är svag och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt inre.
23Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som en gräshoppa.
24Mina knän vacklar av fasta, min kropp tappar sitt hull.
25Jag har blivit till åtlöje för dem, de ser mig och skakar på huvudet.
26Hjälp mig, HERRE min Gud! Fräls mig efter din nåd,
27så att de förstår att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28De förbannar, men du välsignar. De reser sig men måste skämmas, och din tjänare gläds.
29Låt mina anklagare bli klädda i vanära och svepta i sin skam som i en mantel.
30Jag vill tacka HERREN om och om igen med min mun och prisa honom bland de många,
31för han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer hans själ.