1Visheten har byggt sitt hus, hon har huggit ut sina sju pelare.
2Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord.
3Hon har sänt ut sina tjänarinnor, hon ropar från stadens översta höjder:
4”Du som är okunnig, kom hit!” Till den som saknar vett säger hon:
5”Kom, ät av mitt bröd och drick av det vin som jag blandat!
6Lämna okunnigheten så får ni leva, och gå fram på förståndets väg.
7Den som tillrättavisar en hånare får ta emot hån, den som förmanar en gudlös får förakt.
8Förmana inte en hånare, han kommer bara att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig.
9Ge åt den vise och han blir ännu visare, undervisa den rättfärdige och han lär sig mer.
10Att vörda HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd,
11för genom mig blir dina dagar många och dina levnadsår förökas.
12Är du vis hjälper din vishet dig, hånar du får du bära det själv.
13Dårskapen är en rastlös kvinna, okunnig och utan vett.
14Hon sitter vid dörren till sitt hus, på en tron högt uppe i staden.
15Hon ropar till dem som går vägen förbi, till dem som går sina stigar rakt fram:
16”Du som är okunnig, kom hit!” Till den som saknar vett säger hon:
17”Stulet vatten är sött, hemligt bröd är ljuvligt!”
18Men han vet inte att de döda är där, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.