1Min son, ta vara på mina ord och göm mina bud inom dig.
2Håll mina bud så får du leva, bevara min undervisning som din ögonsten.
3Bind dem runt dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4Säg till visheten: ”Du är min syster” och kalla insikten din förtrogna.
5De ska bevara dig från den främmande kvinnan, från din nästas hustru som talar hala ord.
6När jag spanade ut genom fönstret i mitt hus, genom gallret,
7då såg jag bland de okunniga, bland de unga upptäckte jag en yngling utan vett.
8Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde och styrde sina steg mot hennes hus.
9Det var i skymningen, vid dagens slut, när nattens mörker föll på.
10Då mötte honom en kvinna, klädd som en prostituerad och med dolda avsikter.
11Rastlös och trotsig var hon, hennes fötter hade ingen ro där hemma —
12än på gatan, än på torgen, vid varje gathörn stod hon på lur.
13Hon grep honom och kysste honom, med fräck uppsyn sade hon till honom:
14”Jag har kött från gemenskapsoffer, i dag uppfyllde jag mina löften.
15Därför gick jag ut för att möta dig, jag sökte dig och fann dig.
16Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med färggrant linne från Egypten.
17Jag har parfymerat min bädd med myrra, aloe och kanel.
18Kom, nu ska vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder.
19För min man är inte hemma, han har rest långt bort.
20Han tog med sig en påse pengar, först vid fullmåne kommer han hem.”
21Hon förleder honom med allt sitt prat, förför honom med hala läppar.
22Han följer genast efter henne som oxen går bort för att slaktas, som fången för att straffas för sin dårskap,
23tills pilen genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar in i snaran utan att förstå att det gäller livet.
24Så hör mig nu, ni barn, lyssna på mina ord.
25Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar,
26för hon har fällt många som ligger slagna, otaliga är hennes offer.
27Hennes hus är vägen till dödsriket, det leder ner till dödens kammare.