1Visa kvinnor bygger upp hemmet, dårskapen river det med egna händer.
2Den som vördar HERREN lever ärligt, den som föraktar honom går krokiga vägar.
3I dårens mun är högmodets käpp, men de visa bevaras genom sina läppar.
4Utan dragdjur blir krubban tom, men oxars kraft ger riklig skörd.
5Ett sant vittne ljuger inte, ett falskt vittne främjar lögn.
6Hånaren söker vishet men finner ingen, men för den kloke kommer kunskapen lätt.
7Håll dig borta från dåren, du finner aldrig förstånd på hans läppar.
8Den klokes vishet gör att han förstår sin väg, men dårars oförnuft bedrar.
9Dårarna hånar skuldoffret, men bland de ärliga finns nåd.
10Hjärtat känner sin egen sorg, en främling kan inte dela dess glädje.
11De gudlösas hus raseras, de ärligas boning blomstrar.
12En väg kan verka rätt för en människa, men till slut leda till döden.
13Även under skratt kan hjärtat värka, och glädje kan sluta i sorg.
14Den avfällige mättas av sina egna vägar, och en god man håller sig borta från honom.
15Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg.
16Den vise fruktar och skyr det onda, dåren är övermodig och sorglös.
17En otålig man begår dumheter, en som gör onda planer blir hatad.
18De okunniga ärver dårskap, de kloka blir krönta med kunskap.
19Onda måste buga sig för goda, gudlösa vid den rättfärdiges portar.
20Den fattige blir avskydd även av sina närmaste, men den rike har många vänner.
21Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
22De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får nåd och sanning.
23Av all möda kommer någon vinst, tomt prat leder till fattigdom.
24De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet.
25Ett sant vittne räddar liv, den som främjar lögn bedrar.
26Den som vördar HERREN har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.
27Vördnad för HERREN är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
28Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens fördärv.
29Den som är tålmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
30Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen.
31Den som förtrycker den fattige smädar hans Skapare, den som förbarmar sig över de behövande ärar honom.
32Den gudlöse kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.
33I den klokes hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar.
34Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.
35En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.