1Den som älskar fostran älskar kunskap, den som hatar tillrättavisning är dum.
2Den som är god får nåd från HERREN, den som gör onda planer blir fördömd.
3Ingen människa kan bestå genom ondska, men de rättfärdigas rot kan inte rubbas.
4En driftig hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben.
5De rättfärdigas tankar är rätta, de gudlösas råd bedrar.
6De gudlösas ord lurar efter blod, de ärligas tal räddar dem.
7De gudlösa störtas och finns inte mer, men de rättfärdigas hus består.
8Efter sitt förstånd blir man prisad, men ett förvridet hjärta blir föraktat.
9Bättre vara ringa och ha en tjänare än spela förnäm och sakna bröd.
10Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, men de gudlösas omsorg är grym.
11Den som brukar sin åker får bröd så det räcker, den som jagar tomhet saknar vett.
12Den gudlöse har begär till de ondas fångst, men de rättfärdigas rot ger frukt.
13Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden.
14Av munnens frukt blir man mättad med gott, vad människans händer har gjort får hon tillbaka.
15Dåren tycker själv hans väg är rätt, vis är den som lyssnar till råd.
16Dåren visar genast sin vrede, klok är den som döljer en skymf.
17Den ärlige talar sanning, ett falskt vittne bedrar.
18Tanklösa ord kan hugga som svärd, men de visas tunga ger läkedom.
19Sanna ord består för evigt, en lögnaktig tunga bara ett ögonblick.
20De som smider onda planer har svek i hjärtat, de som främjar frid får glädje.
21Inget ont drabbar den rättfärdige, men de gudlösa får olycka i fullt mått.
22HERREN avskyr falska läppar, de som handlar i sanning behagar honom.
23En klok man döljer sin kunskap, dårars hjärtan ropar ut sitt oförnuft.
24Flitig hand får härska, den late tvingas till trältjänst.
25Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje.
26Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de gudlösas väg leder andra vilse.
27Den late får inte tag i sitt villebråd, flit är för människan en dyrbar skatt.
28På rättfärdighetens väg är liv, på den vägen finns ingen död.