Matthew 26— SFB

¹När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar:

²"Ni vet att om två dagar är det påsk. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst."

³Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kaifas palats.

⁴De planerade att gripa Jesus med list och döda honom.

⁵Men de sade: "Inte under högtiden, det får inte bli upplopp bland folket."

⁶När Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,

⁷kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar olja, och hon hällde ut den över hans huvud där han låg till bords.

⁸När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri?

⁹Den kunde man ha sålt för mycket pengar och gett till de fattiga."

¹⁰Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig.

¹¹De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.

¹²När hon hällde den här oljan över min kropp gjorde hon det inför min begravning.

¹³Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

¹⁴Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna

¹⁵och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom.

¹⁶Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

¹⁷På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?"

¹⁸Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar."

¹⁹Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.

²⁰På kvällen låg Jesus till bords med de tolv.

²¹Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig."

²²Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?"

²³Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig.

²⁴Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."

²⁵Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."

²⁶Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp."

²⁷Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla.

²⁸Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

²⁹Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike."

³⁰När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.

³¹Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.

³²Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

³³Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig."

³⁴Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger."

³⁵Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna.

³⁶Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber."

³⁷Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest

³⁸och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig."

³⁹Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

⁴⁰Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig?

⁴¹Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."

⁴²Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."

⁴³Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn.

⁴⁴Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.

⁴⁵Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer.

⁴⁶Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

⁴⁷Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste.

⁴⁸Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom."

⁴⁹Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi!", och kysste honom.

⁵⁰Jesus sade till honom: "Min vän, är det därför du är här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

⁵¹Men en av dem som var med Jesus lyfte handen, drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.

⁵²Då sade Jesus till honom: "Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd.

⁵³Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar?

⁵⁴Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?"

⁵⁵I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Jag har suttit i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig.

⁵⁶Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

⁵⁷De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.

⁵⁸Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.

⁵⁹Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden.

⁶⁰Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män

⁶¹som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."

⁶²Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?"

⁶³Men Jesus var tyst. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son."

⁶⁴Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."

⁶⁵Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen.

⁶⁶Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!"

⁶⁷Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet

⁶⁸och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

⁶⁹Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen."

⁷⁰Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om."

⁷¹Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret."

⁷²Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen."

⁷³Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt avslöjar dig."

⁷⁴Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.

⁷⁵Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.