1Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden.
2Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:
3"Lyssna! En såningsman gick ut för att så.
4När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
5En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord.
6Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort.
7En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd.
8Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
9Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
10När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna.
11Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,
12för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."
13Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?
14Såningsmannen sår ordet.
15De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.
16De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det,
17men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall.
18Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet,
19men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt.
20Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21Han sade också till dem: "Ett ljus bärs väl inte in för att sättas under skäppan eller under bänken? Sätter man det inte på hållaren?
22Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt.
23Hör, du som har öron att höra med!"
24Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få,
25för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."
26Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden.
27Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur.
28Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet.
29Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."
30Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda?
31Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden.
32Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."
33Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå.
34Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.
35På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan."
36De lämnade folket och tog med honom i båten som han var. Även andra båtar följde med.
37Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas.
38Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?"
39Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.
40Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?"
41Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"