1En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.
2De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för.
3Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten."
4Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg.
5Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd.
6Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna för att döda honom.
7Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen,
8Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde.
9Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan,
10för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom.
11När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!"
12Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
13Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom.
14Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika
15och ha makt att driva ut onda andar.
16Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus,
17Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror — dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner —
18dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten
19och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
20Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta.
21När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.
22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna."
23Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan?
24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå,
25och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.
26Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.
27Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
28Jag säger er sanningen: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar.
29Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."
30De hade ju sagt att han hade en oren ande.
31Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom.
32Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig."
33Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?"
34Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder.
35Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."