1När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar
2och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det.
3Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen."
4De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det.
5Några av dem som stod där sade till dem: "Vad gör ni? Tar ni loss fölet?"
6Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.
7De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp.
8Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten.
9Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
10Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"
11Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.
12När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig.
13På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne.
14Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.
15De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar,
16och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen.
17Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"
18Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.
19När det sedan blev kväll lämnade han staden.
20När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten.
21Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat."
22Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud!
23Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.
24Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert.
25Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."
26***
27De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom
28och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?"
29Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er en sak. Svara mig, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här.
30Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"
31De samrådde med varandra: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
32Men kan vi säga: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
33Så de svarade Jesus: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."