1Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom.
2Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."
3Då berättade han denna liknelse för dem:
4"Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det?
5Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar.
6När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får.
7Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.
8Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det?
9Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag fann myntet som jag förlorade.
10På samma sätt, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
11Vidare sade han: "En man hade två söner.
12Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem.
13Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.
14När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd.
15Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.
16Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något.
17Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl!
18Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare.
20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.
21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.
22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter.
23Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira,
24för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
25Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.
26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.
28Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom,
29men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner.
30Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom!
31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
32Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."