1Då tog Job till orda och sade:
2Hur länge ska ni plåga min själ och krossa mig med ord?
3Tio gånger har ni hånat mig och kränkt mig utan att rodna.
4Om jag verkligen har gått vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5Även om ni förhäver er mot mig och använder min förnedring emot mig,
6så ska ni veta att Gud har gjort mig orätt och spänt sitt nät omkring mig.
7Jag ropar mot våldet men får inget svar, jag ropar men där finns ingen rättfärdighet.
8Han har spärrat min väg så att jag inte kommer fram, över mina stigar lägger han mörker.
9Han har klätt av mig min ära och tagit kronan från mitt huvud.
10Han bryter ner mig från alla sidor tills jag går under. Han rycker upp mitt hopp som ett träd.
11Han har tänt sin vredes eld mot mig och räknar mig som sin fiende.
12Hans skaror samlas och förbereder sitt anfall mot mig, de slår läger runt mitt tält.
13Han har drivit bort mina bröder från mig, alla jag känner är som främlingar för mig.
14Mina närmaste har gett sig av, mina vänner har glömt mig.
15Min familj och mina tjänarinnor ser mig som en främling, en främmande är jag i deras ögon.
16Om jag kallar på min tjänare svarar han inte, jag måste vädja till honom ödmjukt.
17Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag äcklar min egen familj.
18Även små barn föraktar mig, så snart jag reser mig hånar de mig.
19För alla mina vänner är jag avskyvärd, de jag älskade har vänt mig ryggen.
20Mina ben tränger ut genom hud och kött, jag har bara tandköttet kvar.
21Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig, för Guds hand har slagit mig.
22Varför förföljer ni mig som Gud gör? Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23O, att mina ord skulle skrivas ner, att de skulle nertecknas i en bok
24och för evigt ristas in i klippan med järnstift och bly!
25Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet.
26När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud.
27Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta.
28Men ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom?” Roten till olyckan har ni funnit hos mig.
29Var rädda för svärdet, för vrede hör till synder som straffas med svärd. Därför ska ni veta att det kommer en dom.