1Då tog Bildad från Shua till orda och sade:
2Hur länge ska ni lägga snaror med ord? Kom till förstånd, sedan kan vi tala.
3Varför räknas vi som djur och betraktas som dumma i era ögon?
4Du som sliter sönder dig själv i vrede, ska jorden bli öde för din skull eller klippan flyttas från sin plats?
5Sannerligen, den gudlöses ljus ska slockna och lågan i hans eld sluta lysa.
6Ljuset i hans tält ska bli mörkt och lampan slockna för honom.
7Hans väldiga steg ska bli kortare, hans egna rådslag fälla honom.
8Hans fötter leder honom till nätet, han vandrar mot snaran.
9Snaran griper hans häl, fällan håller fast honom.
10Ett rep är lagt för honom på marken, en fälla ligger på stigen.
11Skräck möter honom från alla håll och jagar honom i hälarna.
12Olyckan hungrar efter honom, hemsökelsen står redo att fälla honom.
13Sjukdom förtär hans hud, dödens förstfödde slukar hans lemmar.
14Han rycks bort från sitt trygga tält och drivs i väg till fasornas kung.
15I hans tält får främlingar bo, svavel strös över hans boning.
16Hans rötter torkar nertill, hans grenar vissnar upptill.
17Hans minne utplånas från jorden, hans namn nämns inte på vägarna.
18Han drivs från ljuset till mörkret och jagas bort från världen.
19Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk, ingen överlevande finns i hans hus.
20De som bor i väst häpnar över hans olyckas dag, de som bor i öst skälver av fasa.
21Ja, så går det den orättfärdiges hem, så går det den plats där man inte känner Gud.