1Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så ståtlig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? "Det är jag som talar i rättfärdighet, som är mäktig att frälsa."
2Varför är din dräkt så röd, varför liknar dina kläder en vintrampares?
3"Jag har trampat vinpressen själv, ingen bland folken hjälpte mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min harm. Deras blod stänkte på mina kläder, och jag fick hela min dräkt fläckad.
4För hämndens dag var i mitt hjärta och året för min återlösning hade kommit.
5Jag såg mig omkring, men det fanns ingen hjälpare. Jag stod där förundrad, men det fanns ingen som stödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min vrede stödde mig.
6Jag trampade ner folken i min vrede och gjorde dem druckna i min harm, jag lät deras blod rinna ner på jorden."
7Jag vill förkunna HERRENS nådegärningar, HERRENS lov, efter allt som HERREN har gjort för oss, allt det goda som han gjort för Israels hus efter sin barmhärtighet och stora nåd.
8Han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte ska svika." Och han blev deras frälsare.
9I all deras nöd var ingen verklig nöd, hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte upp dem och bar dem ständigt i forna dagar.
10Men de var upproriska och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.
11Då tänkte hans folk på gångna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,
12han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och gjorde sig ett evigt namn,
13han som förde dem genom djupen så att de likt springare i öknen inte stapplade?
14Som när boskap går ner i dalen fördes de av HERRENS Ande till ro. Så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.
15Blicka ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning! Var är nu din lidelse och din kraft? Ditt hjärtas ömhet och din barmhärtighet har dragit sig tillbaka från mig.
16Du är ju vår Far! Abraham vet inte om oss, Israel känner oss inte. Men du, HERRE, är vår Far. Vår Återlösare av evighet är ditt namn.
17Varför, o HERRE, låter du oss gå vilse från dina vägar, och varför förhärdar du våra hjärtan så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.
18En kort tid ägde ditt heliga folk sitt land. Våra fiender trampade ner din helgedom.
19Vi har blivit som de som du aldrig har varit herre över, som inte har uppkallats efter ditt namn.